”We will be back in ten years so tell you children about this”

Les Savy Fav, Hultsfred

Betyg: 7,5/10

”And Prodigy – Fuck them!”

Med de orden inled Tim Harrington en konsert som mer kommer att likna en kaotisk preformance akt än en konsert i ordets rätta bemärkelse. Den minst sagt karismatiske frontmannens irritation är förståelig; publiken går i princip att räkna på handens fingrar känns det som. Besvikelsen över att inte mötas av mer människor när man har tagit sig över atlanten försvinner dock snabbt. Han gör det bästa av situationen och drar igång Appetites från fjolårets förbisedda Root For Ruin. Det är också nu som Harringtons upptåg tar sin början. Han börjar med att gå i publiken och in under regnrocken på en sittande tjej, tar sedan en sko från en kille och använder den nakna foten som mikrofon. Med hjälp av läppstift skaffar han sig en krigsmålning och så här fortsätter det.

Säkerhetsvakterna ser oroligt på när han svingar mikrofonen farligt nära huvudet på flertalet människor – jag inkluderat – och klättrar på både vägar och högtalare. Trots detta så lyckas bandet genomföra en rad låtar på ett mycket bra och sammanhållet sätt. Förvånad över övriga bandmedlemmars tillbakalutade och säkra framtoning är jag inte – de får trots alt ses som veteraner om än i det dolda. De vet var de har varandra men framförallt vet de var de har sin sångare. Tvärtom är det för Tim som verkar ha bandet som ursäkt för att han ska få säga obscena ord, klä av sig och kyssa människor sporadiskt utan att det är olagligt.

Efter att ha befunnit sig nedanför scenen större delen av spelningen går Tim Harrington till slut tillbaka till sitt band samtidigt som han skriker på knagglig svenska att han älskar oss.

”We will be back in ten years so tell you children about this”

Sweat Descends och Patty Lee avlöser sedan varandra – rakt igenom väldig stadiga och råa rock låtar.

Spelningen slutar med att Tim är ensam kvar på scenen, roddare har tagit bandets roll när gitarristerna går ut i publiken för att dricka whiskey. Bilden av spontant och stenhårt glädje kaos bli inte skarpare än så här. Förhoppnings vis så dröjer det inte tio år tills vi får se Les Savy Fav i Sverige igen.