2011 års indiemecca

Pass, pesetas och p-piller. Det är allt du behöver om destinationen stavas Nueva Estockholmo, och ditt resesällskap består av Stig H. Olsson och Ole Bramserud. Vi instämmer till viss del, och ber er omgående att packa väskan och boka flygbiljetten. Inte Playa del Sol denna gång, det är Primavera som gäller. Primavera baby. Årets indiemecca är förlagt i Barcelona och det är där ’hipsters’ härjar samtidigt som morgondagens stjärnor tänds. En efter en. Men samtidigt blir det nostalgi när kultförklarade pionjärer förgyller tillvaron. Superlativen skulle kunna hagla, vi förkortar det hela: magi.

Hypen är total – Pitchfork håller andan, och du som dansat på barborden i Camden eller gjort entré på en industriklubb i Kreuzberg finner inte ord. Vi är lyriska, och vi har våra skäl.

Förutom festival, bjuds det på klatschig spanska, flamenco och sangria. Men det är viktigt att inte förglömma alla spanska delikatesser. I ärlighetens namn är det dock alla dessa bokningar som lockar mer än både lufttorkad skinka och sangria, och då är det banne mig fint.

Att ena sekunden höra Interpol riva av Obstacle 1, för att i nästa andas in House Jam av våra Brooklyn-älsklingar i Gang Gang Dance, det är storslaget. Framförallt handlar det om kombinationen framtid och pånyttfödda rävar. Pitchfork-favoriter som Twin Shadow varvas med NME-hyperna The Vaccines och Yuck, innan storheter som PJ Harvey uttrycker krigshistorier från ett sårbart Storbritannien eller en Lennox som med sina kollegor i djurkollektivet fullkomligt manipulerar oss med de elektriska spänningar som Merriweather Post Pavillion framkallar. Primavera bjuder helt enkelt på det bästa från alla världar  och resultat bör signeras med ettiketten ’2011 års indiemecca’. No doubt.