2011 – sagan om festivalernas återkomst?

Rekordpublik, publikfiasko, konkurs – det är orden som bäst beskriver vad kvällspressen tycker och tänker om festivalsommaren, om jag får lov att dra alla över en kam. I stora drag ser det ut så. Men sommaren 2011 är väl ändå den store comebacken, för redan nu är det lite Jesus över det hela då fler festivaler plötsligt återuppstått. Förra sommaren var i linje med Sagan om festivaldöden och det som nu väntar är lite utav Sagan om konungens återkomst.

Det är inte bara det att det är en återkomst av Arvika, Hultsfred och WTAI. Vi har även fått nya tillskott som Knarrholmen, Dans Dakar, West Coast Housefestival och Way Out West-pre party. Festivalsommaren 2011 kommer därmed slå alla rekord, inte bara i antal band, besökare och ölburkar. Kanske svårast,tuffast och viktigast av allt – konkurrensen är hårdare än någonsin. Festival har aldrig varit mer givet än nu, men samtidigt är ingen festival lika given som den dag då vi verkligen lärde känna ordet festival.

Det snackas om festivalkrig, och på sätt och vis är det troligtvis oundvikligt att blunda för det. Att gamlingar som Hultsfred och Arvika drabbar samman, känns konstigt, men samtidigt är det här 2011, inte 1996 då Oasis var som hippast och Broder Daniel fullast i stan. Jag ska inte försöka sätta ord på vad 2011 är, men både du och jag är med och skapar det nu.

Vi befinner oss i det andra kapitlet av festivalkriget där Siesta! som länge varit ohotade på sin kant plötsligt för hård konkurrens av nykomlingen Dans Dakar. Dakar har krönt festivalen med en exklusiv bokning av Crystal Castles medan Siesta ställer upp med Göteborgsfavoriten Håkan Hellström. Men det är bara början. Rond 2 har inte ens börjat, och vi går väl 8 ronder?

Är det nu eller aldrig för Hultsfred och Arvika? Förväntningarna är skyhöga på Hultsfred, som med en stor ”kassa” fått kidsen att drömma om Hawaii igen. Många hoppas på the Strokes, men jag är skeptisk, och det har inget med storleken på bandet att göra, utan snarare det faktum att de lirar i Spanien den helgen. Det kommer helt klart bli spännande att se vad de kan hosta fram, de har ju som sagt ett bokningsbolag i ryggen. Det om något kommer ju leda till ett budkrig mellan Hultsfred och Arvika. Vi väntar även med spänning på att Arvika ska presentera synth och elektroniskt i massor, och synthluggen är på gång.

Nisch – var förklaringen till varför Arvika och Hultsfred inte hängde med 2010, och 2011 var ”alla” eniga om att nischen avgör ens existens. Men är det här med nisch inte lite utav en myt? Visserligen tror jag på nischade festivaler, men det behöver inte vara den avgörande faktorn. Emmabodafestivalen har aldrig varit så bred som nu, och de är ju den festivalen som är ”hypen” trots att man inte är störst. Storleken har ingen betydelse. Viktigare än nisch är publiken. De är ju festivalens hjärta, och när hjärtat blöder då är man på hal is. Likt bambi. Publikens önskningar är viktigare än den där ”nischen”. Kalla det postrocksfestival eller popfestival med en tydlig nisch, men det spelar ingen roll. För vem bryr sig om en tydlig nisch om favoritbanden uteblir?

Men en nisch utifrån publikens önskningar är lite utav en eye of the tiger.