40 kvinnliga akter vi vill se på sommarens festivaler

I dag är det den internationella kvinnodagen. Det är en dag att begrunda att det fortfarande finns många – statistiskt belagda – exempel på att det fortfarande inte är jämställt mellan könen. Det här visar sig förstås även i dagens musikindustri. Man kan mena att det inte är så konstigt att festivaler huvudsakligen bokar akter av manligt kön eftersom utbudet av dessa är större. Inom elektronisk musik och hårdrock blir det här extra tydligt. Man kan å andra sidan konstatera att det måste finnas en specifik anledning till att det finns färre kvinnliga akter tillgängliga. Att säga att det bara är så är detsamma som att säga att män föds med bättre genetiska förutsättningar för att spela musik. Det finns inga bevis för detta. Således är den här en fråga om strukturellt förtryck som inte alltid är så lätt att se – vilket dessutom börjar långt tidigare än när det är dags för festivalerna att göra sitt urval. Flickor uppmuntras kanske inte att hänga på sig en gitarr på samma sätt som pojkar. Det här är någonting som vi hoppas förändras mer för varje år – och det är allt ifrån festivaler och musikjournalisters till skivbolag och musiklärares roll att axla den manteln.

Det finns otaliga bra akter av kvinnligt kön som kan tänkas aktuella till sommarens svenska festivaler som ännu inte har bokats. På vissa håll ser det i ärlighetens namn lite väl illa ut (Hultsfred och Bråvalla, vi kollar bland annat på er, men ni är inte ensamma…). Ofta i sådana här diskussioner moraliseras det över festivalerna utan att erbjuda någon konkret och välriktad hjälp. Därför har vi listat några namn vi väldigt gärna ser i sommar. Allra helst ser vi dem på våra svenska festivalaffischer.

(Urval: aktuella på så sätt att de släppt musik 2012 eller 2013 och/eller har spelningar bekräftade under sommaren. Får inte ha bekräftats för någon svensk festival. Många tidigare spelningar de senaste åren eller planerade solokonserter framöver drar ned chansen/sannolikheten att kvala in på listan. Internationella namn i synnerhet. Utan inbördes ordning.)

1. Savages

Flera spelningar runt om i Europa, däribland Roskilde Festival, är inbokade. Däremot lyser Savages fortfarande med sin frånvaro här i Sverige. Vi finner det smått oacceptabelt att det ska förbli så över sommaren. Den dånande mörka postpunkkvartetten från London släppte en av 2012 års mest fängslande singlar i Husbands och de ryktas vara ett ursinnigt bra liveband. Hit me’rom!

2. Laura Mvula

I egenskap av att vara årets soulakt med mest potential listades Laura Mvula i BBC:s prestigefyllda Sound of 2013. Debuten Sing To The Moon släpptes i veckan och Mvulas ljudbild är allt annat än konventionell; lyssna bara på She, en drömlik, minimalistisk berättelse om en kvinna som inte har någonstans att ta vägen. Laura Mvula turnerar tillsammans med Jessie Ware i hemlandet Storbritannien i vår, och ger även ett par europeiska festivalspelningar – bland annat på Rock Werchter i Belgien – både i juli och augusti. Guldläge för oss i norr, med andra ord.

3. Fiona Apple

I vintras fick Fiona Apple stora rubriker för att hon valde att ställa in sina turnéer i Sydamerika och USA för att tillbringa tid med sin hund, som på grund av en tumör bara hade dagar kvar att leva. Nu är hon snart tillbaka och det i Europa – hittills är ett stopp på Primavera bekräftat. Förra året släppte Apple sitt fjärde album, avslappnat betitlat The Idler Wheel Is Wiser Than the Driver of the Screw and Whipping Cords Will Serve You More Than Ropes Will Ever Do. Med den i ryggen bör ett antal datum tillkomma.

4. Sky Ferreira

New York-baserade Sky Ferreira har i nuläget ingenting i Europa inplanerat. Ett antal gig under våren och ett par festivaler under sommaren, alla i USA, är den planerade turnéverksamheten. Det finns mycket utrymme att ändra på det. Sky Ferreira slog igenom stort under fjolåret med sin underbara singel Everything Is Embarrassing i främsta ledet och i april släpps en uppföljande EP med samma titel. 80- och 90-talsklischépop vi vill se på en festivalscen nära oss snarast.

5. Grimes

I dagsläget skrivs det så mycket om Grimes i alternativ musikmedia och på bloggar att hon inte ens kan skriva ett Tumblr-inlägg utan att det klassas som en nyhet. Genom förra årets andragiv Visions har Claire Boucher blivit så mycket en superstjärna som man kan bli av att göra arty synthpop. Innan den största mediala uppmärksamheten slog till gav hon en spelning i Kärleksdödens regi i Stockholm förra året. Nu är Grimes ett namn för de större festivalscenerna. Visserligen är inga Europaspelningar bokade men både juli och augusti ligger helt rena och öppna för planer.

6. Kimbra

Ni som skakar på huvudet och avfärdar Gotyes sidekick på Somebody That I Used To Know bör sluta med det omedelbart, och istället lyssna på vad Kimbra har gjort på egen hand. Hennes musik är en blandning av driven, dansant indiepop och jazzig R&B, kanske bäst skildrad i Cameo Lover från debuten Vows. Kimbras liveprestation är dessutom oerhört kvalitativ, vilket fjolårets spelning på Berlin Festival bekräftade. Kimbra smygstartade 2013 med ett antal spelningar Down Under i januari och har för tillfället endast en framtida planerad, men vi tvivlar inte på att det kommer fler. Helst inklusive ett svenskt festivalstopp.

7. Cat Power

Sedan mitten av 90-talet har Chan Marshall hunnit ge ut ett antal fantastiska skivor under namnet Cat Power. Förra året kom hennes kanske finaste stund sedan 2003 års You Are Free. Sun inledes med Cherokee och redan där hade vi kapitulerat. Då återstod ändå tio ytterst välsvarvade spår. Sun släpptes i slutet av augusti och Cat Power han således aldrig följa upp plattan med en längre festivalturné. Det bör öppna upp för någonting liknande i år istället. Hittills har bara Bonnaroo i USA bekräftats – vi hoppas att det är något som kommer förändras inom en snar framtid.

8. Angel Olsen

Angel Olsen verkar ha ett hektiskt år framför sig. Förra året släppte hon den mycket hyllade Half Way Home och trots att hennes avgrundsdjupa folkmusik låter som från en annan tid var hennes största fans creddiga namn som Pitchfork och Gorilla vs. Bear. Olsen har ännu inte fått i närheten av den uppmärksamhet hon förtjänar på den här kontinenten – fan, vi har själva skrivit på tok för lite om henne – men har i alla fall inte till synes blivit bitter. I slutet av augusti befinner hon sig i Storbritannien. I maj befinner hon sig i Storbritannien och Irland. Det finns möjligheter, om en säger så.

9. Taken By Trees

Efter att ha lämnat The Concretes 2006 grundade Victoria Bergsman soloprojektet Taken By Trees.Som soloartist har hon gjort sig känd för att hitta långväga inspirationskällor; East of Eden från 2009 spelades in med pakistanska musiker och tredjegiven Other Worlds, som släpptes i höstas, är inspirerat av en resa till Hawaii och örikets avslappnade attityd. Taken By Trees lirade på by:larm i Oslo i februari och har även gjort ett antal spelningar i Europa i början av året. I mars spelar Bergsman på Flamingo Cantina som en del av SXSW i Austin, Texas, men inga fler datum är utannonserade. Vi skulle inte säga nej till en festivalspelning på hemmaplan.

10. Warpaint

För två år sedan genomförde Warpaint en av Stay Out Wests mest omtalade spelningar när de intog Trädgår’n med sin hyllade debutplatta i ryggen. Vi svär fortfarande åt oss själva, vi som lyckades missa det där. Men det är ju så det är när Way Out West bjuder upp till klubb – en del tvingas man bortprioritera. Därför, när Warpaint nu har gått ut med att de jobbar på ett nytt album, hoppas vi att det är dags för en favorit i repris – undantaget miljön. Den 30 augusti ger Warpaint sin hittills enda planerade Europaspelning på End of the Road Festival i Storbritannien.

11. Agnes Obel

Efter att ha färdigställt sitt första album sedan debuten Philharmonics så sent som i januari i år, kommer danska Agnes Obel vara högaktuell i sommar. Hittills är det för det mesta den wienerbrödsätande delen av världen som fått notera den pianoplonkande damen i sina kalendrar, men med ett par lovande hål i turneringsschemat hoppas vi att hon kan tänka sig ett besök även i Sverige.

12. Lana Del Rey

Amerikanskan ger sig ut på en omfattande Europaturné under våren, med utsålda spelningar i bagaget. Inte minst hennes hittills enda bekräftade Sverigespelning på Annexet. Därför finns det anledning att tro att ett återbesök kan vara aktuellt. Hennes turnéplan tar slut kring Hultsfredsfestivalen med ett besök i vårt grannland Finland. Vad vi ska utläsa av detta vill vi hålla osagt, hennes festivalhistorik är sedan innan inte särskilt omfattande – men läget finns och såväl hitsen som fansen är många.

13. Laura Marling

F.d. Noah and the Whale-medlemmen Laura Marling som debuterade redan som 16-åring har haft intima gatuspelningar (efter att ha nekats inträde till sin egen spelning) såväl som massiva arenaspelningar. Så här 7 år och 3 album senare är turneringsplanerna obefintliga från sångerskan; nya albumet Once I Was An Eagle släpps den 27 maj men innan dess hoppas vi att hon tar bladet från munnen och tillkännager några spelningar. Gärna på svensk mark.

14. Sharon Van Etten

Förra året hann den Brooklynbördige singer-songwritern Sharon Van Etten med några korta stopp i Europa, då med det nysläppta albumet Tramp i bagaget. En Sverigespelning blev tyvärr inte aktuell innan hon återigen gav sig av över oceanen och tillbaka till hemlandet. Spelningar i USA i maj och en festival i Kanada i juli är inplanerat – Europatour för 2013 är däremot ännu inte utannonserad. Vi håller tummarna.

15. Cocovan

Vi skrev om Cocovan för ett par veckor sedan, när hennes hit Roosevelt Hotel fick en video. Cocovan är ett av de minsta namnen på den här listan, kanske det minsta. Den franska producenten och artisten har ännu inte slagit igenom på allvar men i hennes musik finns alla egenskaper för att hon inom en snar framtid bör göra det. Med drag från både Chvrches och Ellie Goulding och med ett hem i Europa skulle Cocovan göra sig utmärkt på Stay Out West eller på de minsta scenerna på utomhusfestivalerna.

16. Palpitation

Palpitation är av någon anledning fortfarande sorgligt underskattade trots sin lysande debut med samma namn från 2010. Med skör, ärlig sång mot en bakgrund av utsökt vävda gitarrslingor är det ett under att Palpitation inte stått på fler svenska festivalscener; två undantag är Knarrholmen och Island In The Sun. Sedan I’m Absent, You’re Faraway släpptes 2011 har det varit relativt tyst från Stockholmsduon, men de har ett fåtal inplanerade spelningar i vår, samt fyra datum i Europa i början av april. Vi kan bara hoppas att de även får spela i sitt eget land i sommar. De befinner sig ju trots allt bara ett par tågbiljetter bort.

17. Waxahatchee

Det Kate Crutchfield gör som Waxahatchee är inte helt olikt det Erika Maria Anderson gör som EMA. Båda hämtar sin inspiration från punkens estetik och DIY-tanke, båda har sitt eget sätt att skriva texter och båda använder elgitarren för distat bakgrundsnoise såväl som för cleana ackordsekvenser. Denna likhet är som mest framträdande på Waxahatchees andragiv Cerulean Salt, som släpptes i veckan. Utan distad sång blir Crutchfields röst ännu mer intim, och skivan känns som lugnet efter den garagepunkstorm som fjolårets American Weekend blåste upp. Hittills är bara amerikanska datum inbokade, men vi hoppas att Waxahatchees musik även letar sig till Europa och inte minst Sveriges festivaler i sommar.

18. Jessie Ware

En av fjolårets starkast lysande stjärnor står fortfarande i rampljuset. 2013 följde hon upp debuten Devotion från 2012 med EP:n If You’re Never Gonna Move Me som visar att hon befäster sin position på soulhimlen. Förgreningen av pop har sällan känts lika given som i Jessie Wares händer – och med spelningen på Berns i minnet är det inte mer än rätt att vi får en favorit i repris. Som det ser ut nu är hon aktuell i alla perioder den kommande sommaren – och förmodligen är det FKP som får henne att återvända till svensk mark, denna gång stavas det troligtvis Hultsfred.

19. Novella

När man söker på Novella på Facebook kommer det upp ett ”multigenresidoprojekt” inom metal som första träff. När man kollar upp dem på Last.fm är de synliga genretaggarna post-hardcore, screamo, christian, metalcore och hardcore. Det är inte det Novella vi syftar på. Novella är en Londontrio som sprungit ur samma våg som till exempel The History of Apple Pie och nämnda Savages. Bandet har turnerat med band som Dum Dum Girls, TOY och Veronica Falls och ungefär där börjar man förstå hur de låter om man gillar noisepop. De är bara ungefär fem gånger bättre än i teorin. I sommar spelar de bland annat i Frankrike och befinner sig endast en flygresa bort.

20. Maya Jane Coles

Brittisk dansmusik har fått en ny klubbdrottning i Maya Jane Coles. Hon huserar inte bara på London och Berlins hippaste dansgolv, innefattande Fabric, Watergate och Berghain, även gigantiska festivalscener har blivit ett faktum. Med 2012 års Easier to Hide i ryggen gästar hon festivaler som Coachella, Creamfiels och Flow, vilket gör oss extremt besvikna om hennes elektroniska briljans inte når svenskt festivalterritorium.

21. RoxXxan

När Mike Skinner (The Streets) en dag under 2011 fick välja artister till The Guardians band of the day-kolumn var andra namnet ut RoxXxan. Den Birmingham-baserade artisten blandar hiphop och grime i en hårdslående, expressiv mix. Förra året släpptes hennes mixtape Prepare4WhenILand och i år känns som året då hon bör kvala in på gatuaffischerna runt om i Europa. Typisk Roskilde- och Way Out West-bokning.

22. Cold Specks

Al Spxs majestätiska musikprojekt Cold Specks har hon själv valt att benämna som doomsoul. Lyssna på I Predict a Graceful Explosions och kanske kommer du förstå på ett ungefär vad som åsyftas. Cold Specks mullrar framåt i långsam, långsam mak med Spxs omfångsrika röst som piska. Med hem både i Toronto och London betyder hennes nordamerikanska turné i vår/sommar inte så mycket för europeiska äventyr. Just nu är maj uppbokat, juni och juli har ett par strödatum. I övrigt finns alla möjligheter för Cold Specks att besöka oss här i norr.

23. Charli XCX

Hennes mörka popslingor kröp fram under 2012 på allvar, men det är 2013 som vi väntar på det stora genombrottet för Charli XCX. I väntan på debutalbumet som dimper ned i påsktider kan vi meddela att det här är Kitsuné-knarrandepop i gotisk tappning – singeln You – Ha Ha Ha är inget annat än ett befriande slag för dansgolven. Agerar visserligen förband till Ellie Goulding på Debaser Medis 13 april men vi vill tro att hon prövar lyckan på egen hand i sommar. Ännu är turnéagendan relativt oklar.

24. Tokimonsta

Jennifer Lee växte upp i Los Angeles, spelade klassiskt piano men visade sig finna mer intresse i digitalt blippande och dammiga vinyler. I dag släpper hon istället elektronisk hiphop fylld av samples på Brainfeeder. Tokimonsta blir bara bättre och bättre för varje släpp – nya singel Go With It med MNDR är fantastisk – och gästar Storbritannien strax innan det är dags för Hultsfred. Dessutom ligger augusti helt öppet. I nuläget är Tokimonsta en av de allra mest progressiva beatmakarna och det vore en miss av astronomiska mått att inte ringa in henne i sommar.

25. Bat For Lashes

Det är länge kretsade det kring Daniel, nu ligger fokus på Laura – Bat For Lashes största singlar. Bortsett från besök på gigantiska Coachella och Londons utsökta endagsfestival, Field Day, ser det relativt glest ut det kommande året. The Haunted Man var en av 2012 års mest hyllade skivor. En skiva som bottnar i ett större djup och som för tankarna till Björk. Natasha Khan som hon egentligen heter borde vara ett givet namn när vi skriver 2013 – även i Sverige.

26. Julie Doiron

Under tre decennier har kanadensiska Julie Doiron samarbetat med band som Okkervil River, Herman Düne och Mount Eerie, tilldelats en egen dag (i småstaden Bruno, Kanada, är 7 juni utnämnd till ”Julie Doiron Day”) och gett ut tio soloalbum. Senast i höstas släpptes So Many Days där Doiron fortsätter skapa säregen indiefolk med finurliga berättelser. Utöver spelningar i Japan har hon 2013 hittills bara en spelning på Primavera inbokad, vilket öppnar upp för en turné i resten av Europa.

27. Kate Nash

My Best Friend Is You från 2010 var spretigare och svartsyntare än debutalbumet som tre år tidigare dragit till sig otaliga Lily Allen– och Regina Spektor-jämförelser. Piano var plötsligt utbytt mot elgitarr och infall för feministisk spoken word. Femtonspårsalbumet Girl Talk som släpptes för ett par dagar sedan är ytterligare ett steg i samma riktning. I vår väntar spelningar i USA och Storbritannien och det vore väl inte vansinnigt att till sommaren räkna med en turné i resten av Europa.

28. Liechtenstein

Influerade av det brittiska åttiotalets tweepoprörelse är Liechtenstein ett förhållandevis unikt svenskt band. De bildades i Göteborg 2005 och verkar trots sina åtta år främst ha rönt uppmärksamhet ute i Europa, med små turnéer i Tyskland och Frankrike (och för övrigt även en spelning i Liechtenstein!). Förra året kom andra fullängdaren Fast Forward där Liechtenstein hittade helt rätt i sin Black Tambourine-ekande indiepop. I juli är bandet bokat till Indietracks Festival i Storbritannien men resten av sommaren är helt öppen för möjligheter.

29. Dum Dum Girls

Dum Dum Girls väntade tills efter förra sommaren och släppte sin senaste EP, End of Daze i september. Plattan fick fin kritik och tog bland annat plats 28 på vår egen lista över bästa album 2012. Dee Dee, sångerska i bandet förlorade tidigare sin mamma i cancer och texterna på End of Daze påminner om detta. I nuläget har bandet inga spelningar inbokade, en paus har varit välbehövd men vi är nog många som hoppas på att Dee Dee och resten av bandet dyker upp på festivalaffischerna innan platserna tagit slut.

30. Melody’s Echo Chamber

Somliga säger – fortfarande – att gitarrmusiken är död, vi håller inte med. Melody’s Echo Chamber motbevisar förmodligen alla dessa teser. Det är drömskt som Beach House, spår av shoegaze á la Tamaryn och framförallt en psykedelisk aura uppburen av gitarrer. Precis som till tonerna av Tame Impala trippar vi på musikalisk LSD i solnedgången. Det är något magiskt över detta vilket förmodligen är förklaringen till varför hon gästar gitarrmeckat Primavera.

31. La Sera

Precis som sina kollegor i Vivian Girls har Katy Goodman ägnat sig åt sidoprojekt under bandets mindre aktiva dagar. Soloprojektet La Sera har hittills resulterat i två album, varav det senaste släpptes 2012, hette Sees the Light och rymde en underbar sammansättning Best Coastska, fastnaglande melodier. I juni samma år togs hon emot av Pustervik och Debaser Slussen, men under den hittills obokade sommaren 2013 är det rimligtvis festivalscenerna hon bör ägna sig åt. Om ingenting med Vivian Girls kommer emellan, såklart.

32. CocoRosie

Den 27 maj följer den franska systerduon CocoRosie upp 2010 års Grey Oceans med Tales of a Grass Widow. Det följs upp av en turné i maj och juni som sträcker sig genom många europeiska länder men inte Sverige. Endast ett av spelställena som är inbokade är i form av en festival. Om möjligt: att sätta CocoRosie på en svensk sådan sommaren 2013 är i våra ögon något alldeles självklart.

33. Torres

Om ett par dagar spelar Torres på SXSW i Austin. Det är Mackenzie Scotts enda inplanerade konsert i år men det lär komma fler. För någon månad sedan släppte hon sitt självbetitlade debutalbum som bland annat innehöll den hjärtkrossande singeln Honey. Med vibrerande 90-talsgitarrer och en röst omöjlig att slita öronen ifrån framför den 22 år unga musikern indiefolk som om hon levt ett helt liv. Det har hon inte, hon är precis i början, och vad är då coolare än att besöka Sverige? Okej, förmodligen en del. Hoppas Torres tittar in i alla fall.

34. Susanne Sundfør

Susanne Sundfør gav ut sitt självbetitlade debutalbum 2007, fick stor uppmärksamhet och har varit välkänd i vårt grannland sedan dess. Utomlands tog det fem år till innan det stora genomslaget kom. The Silicone Veil var ett av förra årets absolut bästa nordiska album och ovanpå det lades ett briljant samarbete med Röyksopp på låten Running To The Sea. Norskan har jämförts med allt ifrån Radiohead och Depeche Mode till vår egna Stina Nordenstam. Sätt henne på ett tåg, flyg eller rymdraket hit och det snarast.

35. Lucy Rose

Lucy Rose släppte debutalbumet Like I Used To i fjol och har sedan dess turnerat flitigt i Europa och till och med hunnit med en akustisk avstickare till Kina. Nu drar hon och bandet till USA och Kanada för ytterligare turnerande och när vi träffade Rose i samband med hennes Sverigebesök sa hon att hon inte hade några planer för sommaren. Hon berättade att hennes bästa spelning någonsin var på Reading Festival, och att hon var väldigt sugen på Europas festivaler i sommar. Så, alla bandbokare där ute – vad väntar ni på?

36. Aimee Mann

Hon gjorde tre stopp i Sverige i januari och vi såg en glädjespridande Aimee Mann på Kulturbolaget i Malmö. Nu har hon och vännen Ted Leo skrivit låtar tillsammans och den nya duon har ikväll premiärgig i Los Angeles. Fram till slutet av april fortsätter turnerandet på hemmaplan men sen är det tomt. Med nya albumet Charmer från 2012 i bagaget borde det inte vara en omöjlighet att få se henne på någon festival i sommar. Antingen solo eller med nya projektet tillsammans med Leo.

37. Joanna Newsom

I nuläget har Joanna Newsom bara en spelning på sitt schema. Pitchfork Music Festival den 19 juli. I jävla Chicago. Men om man ska vara positivt, och det ska vi ju, för det måste ju vi, för annars förlorar vi hoppet, betyder i varje fall detta att Newsom ger konserter i sommar. Den egensinniga singer/songwritern från Kalifornien – med sitt fullkomligt unika folk-sound – hade passat som handen i handsken på till exempel Way Out West.

38. Florence and the Machine

I år igen? Ja, det tycker vi faktiskt. De var ju här förra året och trollband Göteborgspubliken. Men vi hoppas att det finns utrymme för att sätta Florence and the Machine på en lite bättre tid än mitt på dagen i strålande solsken som senast. Vi klandrar inte festivalledningen – bokar man en bra lineup blir man tvungen att ge vissa akter sämre tider – men önskar få uppleva denna storslagna popmusik när solen lagt sig och värmen slutar retas. Den 9 augusti befinner de sig i Krakow. Det är väldigt nära oss, det.

39. Little Boots

En svettig klubbnatt i London förändrade allt för Victoria Hesketh, även bekant som Little Boots, plötsligt efterfrågade hennes bländade elektroniska melodier överallt. Det var inte bara en enad brittisk kritikerkår som haglade lovord över brittiskan, löjligt många hakade på hajp-tåget. Slutligen hamnade hon i alla fall på en scen i Arvika. Det var 2009. 2013 är hon tillbaka och vi är beredda på att allt kan hända. Nya skivan Nocturnes släpps 6 maj.

40. Karin Park

Korsbefruktningen mellan The Knife och Niki & The Dove är ett faktum. Den svenskfödda sångerskan Karin Park, numera bosatt i London har förenat industrisynthar med pop till en polerad yta. Tillräckligt vasst för att skapa uppståndelse i Berlins klubbdjungel. Men frågan är när Sverige tänkt haka på tåget?