”R.I.P Music 2014”. Så avslutade Actress, eller Darren Cunningham som han egentligen heter, pressmeddelandet som skickades i samband med utannonseringen av Ghettoville. Om han menade sin egen musikkarriär eller musik i allmänhet är oklart, men albumet känns onekligen som en avrundning för Actress, åtminstone för just det artistnamnet. Ghettoville är enligt honom själv nära besläktad med debutalbumet Hazyville, även om de faktiska kopplingarna dit ter sig ganska minimala.
Det har ryktats om Ghettoville sedan tiden innan Cunningham gav ut sitt tidigare album R.I.P.. Ghettoville har funnits i bakhuvudet som någon mytologisk varelse som dröjt i över två år och när nu skivan har landat är förväntningarna minst sagt höga. Redan efter ett par spår står det klart att Ghettoville skiljer sig rejält från Cunninghams tidigare album – beståndsdelarna är färre och ljuden är begravda i ett mörker som är mycket mer uppenbart nu än tidgare. Det är dock omöjligt att missta musiken för att vara skapad av någon annan än Actress, men det är en märkbar, mörkare vändning. Det inledande spåret Forgiven sätter tonen för resten av albumet med sin repetitiva minimalism där nya ljud ständigt uppenbarar sig långt, långt ner i ljudmixen. Albumets första halva är den mest krävande sidan, som med sparsamma ljudbilder målar upp mörka scener som mer än sällan är krävande att hänga med i.
Albumet tar en vändning vid det tionde spåret och en slags livfullhet börjar visa sig. Gaze börjar med en mörk basgång men avslutas med tydliga influenser från housemusikens begynnelse. På Rap hämtar han influenser från vaporwave och på det sista spåret har han delat upp en rapvers och lyckas göra en långsam, ologisk housedänga av det.
I en intervju sade Cunningham att han ville att Ghettoville skulle låta ”bräckligt, som om du var en missbrukare och världen runt om dig faller samman”. Resultatet är onekligen hans mest ambitiösa album hittills, såväl som hans svåraste att lyssna på. Men ju mer tid man ger Ghettoville, ju svårare är det att sluta förundras över det.
Ghettoville är sista steget i Actress eviga förruttnelseprocess av techno. När nu projektet verkar ha nått sin ändhållplats börjar det redan ryktas om andra projekt för Darren Cunningham. Men innan man börjar blicka framåt sätter Ghettoville en välbehövlig och fascinerande punkt – även fast den kanske inte låter som man hade tänkt sig.