Första gången jag hörde Adna var på Kulturhuset i Jönköping för ungefär två och ett halvt år sedan. På en av husets mindre scener satt hon ensam och spelade enkla, anspråkslösa och vackra låtar. Hon var förband, men lokalen var ändå välfylld. Fler än jag var nyfikna på de sånger som föddes ur inget annat än en lite för stor jazzgitarr och en säregen röst. När konserten var över tackade hon blygsamt för sig och förklarade att hon var tvungen att skynda hem till sitt äldreboendejobb i Göteborg.
När Run, Lucifer når mina öron är det en helt annan artist jag hör. Göteborg har bytts mot Berlin och de enkla singer/songwriter-melodierna mot bombastisk pop. Det är 29 minuter av pampiga låtar om ensamhet, kärlek och sentimentalitet. Alltihop inklätt i en postrockig utstyrsel, med reverbskimrande gitarrer och klimaxartade refränger. Allra mest storslaget är det i Living och Lonesome. Den senare vilar på en textrad som tycks sammanfatta hela skivans budskap: ”We think we want to disappear, when all we really want is to be found”.
Lika ofta som hon slår på stora trumman är det dock pampigt i det lilla, som i Beautiful Hell. Gitarren står åter ensam med rösten, och det blir en påminnelse om att de maffiga påläggen är just pålägg. Låtskrivandet håller precis lika bra i nedskalad variant, och här om någonstans blir det tydligt hur viktig Adnas röst är för helheten. Tyvärr blir det i vissa stunder aningen platt och tråkigt. Mot slutet infinner sig en känsla av duktighet. Jag saknar något som verkligen sticker till, något som rör vid ömma punkter och river upp sår, både textligt och musikaliskt. Visst är många låtar hjärtskärande och vackra, men ibland känns det överlagt och alltför mallat.
Det är dock anmärkningar i marginalen. På det stora hela är det en drabbande skiva, och ett bevis på att Adna funnit sin plats och sitt uttryck. Samtidigt är det, med första och sista låtens titlar i minnet, inte svårt att se henne utvecklas åt helt nya håll. När Run, Lucifer är som allra bäst är den nämligen en påminnelse om det stillsamt vackra i tidens eviga rörelse. Hur vissa saker försvinner och andra består.