Aleks värmde i kylan

Aleks

Siestafestivalen

Betyg: 6/10

Jag inkommer till Siesta strax efter halv fyra-tiden, och Aleks blir det första jag ser på torsdagen. Han spelar på den lite mindre scenen Playa, och som det ofta är där på tidiga konserter, är det glest. Vädret är ruggigt, lite småkallt, men folk uthärdar. Och det är bara början. Det blir kallare. Det blir alltid värre framåt natten, som ni vet.

Man får inte röka mitt framför scenen. Några hårdingar gruffar när de blir tillsagda av personalen, men viker till slut åt sidan.Hyfsat glest och ganska kallt således, men det påverkar inte bandet och Aleks nämnvärt, även om det till en början är något tillknäppt, som något man kan höra i en hotellobby. Han sjunger bra, dock är det som att glöden i musiken tar några låtar på sig att tändas.

Men när blåset får komma till sin rätt skiner det upp. Jag är svag för blås. Det kan höja ett band så mycket. Det tar sig, och de börjar tycka det är kul att spela. När han tar in Mohammed Ali och Stor i varsin låt och sedan kör igång sin version av Porten börjar klimax närma sig, och det kommer någonstans i låten Fruängen. Det som värmer en är bandets spelglädje, och Aleks oförställda glädje över att folk kommit för att se honom.

Tyga var det meningen att jag skulle skriva om, men så kommer beskedet att han ställt in hela sin Europaturné. Jäkla gnällamerikaner, så fort de glömt passet hemma ställer de in hela turnén, är min första tanke. Min sista också.