Alice Boman

Under de senaste månaderna har man kunnat lyssna på, läsa om och se Alice Boman lite överallt. Det började med EPn Skisser, från 2013, som egentligen inte skulle släppas, och så fortsatte det. Med den relativt nylevererade och fantastiska EPn EP 2 i repertoaren finns det inget som stoppar henne.

I samband med att hon besökte en parkfest i den lilla och mysiga hamnstaden Västervik fick jag turen att sätta mig med henne innan hon skulle äntra den lilla scenen i Olof Palmes park. Vi pratade bland annat om drömmar och den svenska konstnären och författaren Lars Lerin.

Till att börja med så har det ju hänt så himla mycket för dig det senaste året, har du hunnit vänja dig vid allt som kommit med att släppa musik, turnera och allt sånt? 

Ja verkligen, det har hänt sjukt mycket men det är ju sjukt kul! Jag har spelat i ungefär ett år nu men kan fortfarande inte förstå det. Eller jo, men ändå inte. Det är galet. Det här med ”kändisskap”  som kommit med att spela konserter är inget jag vill lägga vikt på och det som händer får hända. Det har gått extremt fort men ändå inte, det känns som att jag alltid gjort detta. Redan den sjätte konserten jag spelade var som förband åt den grymma Matthew E. White och sedan dess har det mesta flytit på.

Om jag säger Ane Brun, vad säger du då? 

Oj, hon är fantastisk! När jag spelade i Danmark i våras så spelade hon på samma ställe. Vi började prata och nu ska jag supporta henne under hennes Europaturné i höst. Jag tror vi kommer spela ett trettiotal konserter runt om i Europa vilket kommer bli fantastiskt då de flesta är i fina byggnader, med en sittande publik som är där för att faktiskt lyssna.

Finns det något ställe du drömmer om att spela på? 

Jag har faktiskt tänkt på det men inte kommit fram till något. Jag spelade i en kyrka en gång och det var så himla maffigt med akustiken och känslan i rummet, det skulle jag vilja göra igen. Det är viktigt för mig att lokalen känns rätt och jag skulle gärna ha någon fin backdrop som kompletterar allt.

Dina låtar är ju väldigt ”moodiga”,  var brukar du finna inspiration? Vilka band eller artister har påverkat din musik? 

Jag tror att man påverkas av det mesta runt omkring en, vare sig det är musik, film eller personer. Jag inspireras mest utav äldre musik såsom (självklart) Bob Dylan, Nina Simone men även av filmer. Om det är en speciell känsla i en film så kanske jag sätter mig och spelar någon känsla jag fått, men oftast vet jag inte vad som inspirerar mig. När jag åkte hit hörde jag ett radioprogram med Lars Lerin där han sa att man inte vet vad man ska skriva/måla förrän man gjort det, och jag håller med. Man vet inte riktigt vad man känner förrän man skrivit om det.

Så vad händer med Alice Boman framöver? 

Jag ska först spela lite här i Sverige och sedan åker jag och Malmötrion Hey Elbow till USA för nio spelningar runt om i landet – bland annat i New York, Los Angeles och San Francisco. Och i höst är ju turnén med Ane Brun! Det svåraste är att faktiskt inse att det händer och ta det på allvar.