Alicia Keys
Way Out West, 10/8-2013

Jay Z släppte albumet Magna Carta Holy Grail 4 juli, USA:s nationaldag till ära. På ålderns höst har han inte bara gjort sig av med ett bindestreck, även konsten att släppa en fulländad fullängdare. Förvisso köper jag hur han rappar om Miley Cyrus rakt av eller hur han refererar till strafflängden för dråp i Nickles and Dimes. Men den låt systrarna i Haim väljer att galoppera in till stavas 99 problems, förmodligen säger det en del, oavsett, det är sjukt vilken tidlös banger det är. Trots att det aldrig rör sig om en fysisk närvaro skakar han liv i Slottsskogen minst ett par gånger. Introt i New York-hyllningen Empire State of Mind framkallar gåshud.  En låt som blåste nytt liv i Alicia Keys karriär. Hennes karriär är nästintill en framgångssaga i sig, men fick lite välförtjänt boost när hennes stämband återigen toppade världens alla försäljningslistor. Så sent som förra året släppte New Yorks sångfågel albumet Girl on Fire, tillika titelspåret på hennes senaste megahit.

Jag ska medge att jag inte tillhörde den mest entusiastiska skaran när Way Out West valde att presentera Alicia Keys. Men jag hade mina anledningar, sakta men säkert såg jag Trent Reznors återförenade Nine Inch Nails glida ur mina händer, kvar fanns bara den magiska svärtan från Arvikafestivalen 2009. Så där i efterhand är jag inte särskilt bitter, men det är så jävla lätt att sitta med facit i hand. Jag menar, bitvis är det här det funkigaste som stått på en scen i Slottsskogen sedan Prince målade himlen lila. Och det är ju inte så illa.

Det var som dukat för en enda stor fest för alla R&B- och hiphop-frälsta. Men Kendrick Lamar blev just lam och nådde inte alls upp till sin fulla potential. Miguel gick på autopilot och vi fick inte ens se hans bringa. Kvar är Alicia Keys, festivalens finalnummer, som ger ordet final lite extra tyngd framöver. När samtidens stjärnor viker ner sig visar Alicia att gammal är äldst som ett uråldrigt ordspråk säger. Jag må ha sett världstjärnor som Rihanna och Beyoncé nyligen, men aldrig mötts av samma genuina känsla som den Alicia Keys förmedlar.

Klassikern If I Ain’t Got You seglar ut i publikhavet inför en entusiastisk skara samtidigt som hennes stämband vaggar in oss i soulstråk jag inte berikat på länge. Efter en timmes förspel lägger hon in en växel och sätter igång det här kalaset. Radiohitten No One möts av stående ovationer, precis som  efterlängtade Girl On Fire som mycket riktigt möts av en massiv allsång. Men i slutändan handlar allt om staden som aldrig sover. New Yorks gator, dess skyline och möjligheter har aldrig känts så nära svensk mark. Där sätter vi punkt och fortsätter drömma om gula taxibilar, röd ljusen och skyskrapor.

Foto: Olle Kirchmeier / Way Out West