Live

Allah-Las
Debaser Slussen, 3/6-2013

Publicerad: 4 juni 2013 av Olivia Nordell

Allah-Las levererade under 2012 vad som var, enligt mig, ett av årets starkaste album. Sättet de blandar 60-talets psykedeliska sound och garage med pop-tongångar och får det att låta så pass autentiskt som att det faktiskt skulle kunna vara inspelat under 60-talet är imponerande. På skiva är det tidlöst, melankoliskt och lyckligt romantiskt, finpolerat och smutsigt. Att säga att mina förväntningar är höga är att underdriva. Jag har byggt upp ett gigantiskt luftslott och det kommer att bli svårt för dem att inte riva sönder och förstöra det.

Det farliga med förväntningar är att de är lätta att krossa, och det är precis vad som händer. De går abrupt på, tjugo minuter sena i rådande rockstjärnemanér, i en svajig Ela Navega. Skynket framför scenen som faller under de första sekunderna som i vissa fall skulle kunna användas som en effektfull spänningsuppbyggare känns mest som ett patetiskt försök att dölja en misslyckad soundcheck. Basen tar över på ett sätt som skulle kunna vara lämpligt att dölja ett fult kvart i tre-raggs repliker på en unken klubb, det är hafsigt och framför allt osäkert. Men att skylla allt detta på Allah-Las är att vara orättvis, det syns på deras ansikten att de är missnöjda med hur inledningen gick till och jag kan ana en och annan förargad blick mot ljudkillen och trots att ljudet aldrig riktigt når perfektion bättras det på allt eftersom.

Med Allah-Las låtmaterial är det, ärligt talat, svårt att få det att på riktigt lyfta publikmässigt oavsett hur bra man spelar. Mannen bredvid mig som sporadiskt utbrister ”Hell yeah!” känns missplacerad. Det är inga nävar knutna i luften, inget intensivt dansande. Det blir aldrig explosivt, men det är ingenting som egentligen drar ner. Det är ingenting som väntas av Allah-Las, eller av publiken. Känslan i lokalen ligger alltid på en gråzon mellan de första två euforiska raderna vid scenen när Sandy lyfter och hur vi sedan mest står och tittar på medan de lite halvsnyggt övergår från det lyftet till en Busman’s Holiday med nästan slentrianmässiga applåder i slutet. Om början av spelningen var nära förödande räddar de det bra i slutet av det nästan timslånga giget, jämnar ut det till platt mark. De följer schemat för livespelningar nästan till punkt och pricka – slänger in en cover i mitten, placerar de största låtarna Catamaran, Don’t You Forget It och Tell Me (What’s On Your Mind) med sådant precist mellanrum mellan dem att de nästan känns strategiskt utplacerade för att publiken inte ska tröttna. Allah-Las växer under spelningen och i slutet kan jag nästan skymta några osäkra, men genuina, knutna nävar i publiken från de som i början mest stod och hipsternickade. Trots detta är det svårt för mig att inte gå ut ur lokalen och känna mig besviken.

Jag ville att mitt luftslott skulle vara intakt och tusen gånger stabilare. Jag ville ha det precisa ljudet av det diskreta hjärtekrosset i Vis-a-vis när Matthew Correia visksjunger ”and some things can’t be undone / but that doesn’t mean it was all just a waste of time.” Jag ville att Allah-Las skulle ta mig tillbaka till någonting jag inte ens har upplevt. Jag ville blunda och plötsligt inte alls vara i en klubblokal en måndagskväll i Stockholm, jag ville vara i ett 60-talets Kalifornien, i en rå, äkta hypnos.

Jag vill inte att mitt Allah-Las ska bli dränkt i någon random skäggig dudes måndagsfylla. Jag vill inte att det ska vara en spelning i mängden, en rutinmässig, halvhjärtad timme av bristfällig publikkontakt som mest bestod av Correias försök att charma publiken genom att ögonknulla dem. Jag ville att det skulle kännas. Men än en gång förstörde orealistiska förhoppningar någonting som kanske skulle ha kunnat ha varit något riktigt bra om jag bara hade slutat förvänta mig någonting.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 857 [name] => Allah-Las [slug] => allah-las [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 858 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 4 [filter] => raw ) [1] => WP_Term Object ( [term_id] => 690 [name] => What We Do Is Secret [slug] => what-we-do-is-secret [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 691 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 3 [filter] => raw ) )