”alltihop går rakt in i hjärtat”

Delorean, Popaganda

Betyg: 8/10

Pixars filmer har under vår tid inte bara visat sig innehålla en hög procent suveränitet, utan också tagit ett välkänt karaktärsknep ett steg längre. I Ice Age-trilogin jagar ekorren Scrat ekollon i en egen liten sidohandling. Roboten WALL-E i filmen med samma namn har en kackerlacka till polare som surrar runt och är semitokig. Det finns många exempel – vissa spelar biroller, andra är nära på statister – men det är tydligt hur animationsstudion spelar på den tokiga karaktären som ska lätta upp stämningen och dra oneliners som får utrymme i trailerna.

Spanska Delorean, beats- och electrocrescendoleverantörer av rang, har hakat på samma knep. De har placerat Unai Lazcano bakom keyboarden och sen är liksom liveshowen i hamn. Unai hoppar, vevar sjukt sympatiskt med armarna, ser ut att verkligen tycka att Delorean gör världens bästa musik och välter sin keyboard fram och tillbaka tills man tror att den ska ramla ned i fotodiket. Emellanåt flyttar han på lite sladdar som har kommit i vägen för den musikaliska bulldozern och mitt sällskap är övertygad om att det beror på att det förenklar keyboardgunget. Dessutom producerar Unai mer svett än hela Mälarens vattenmassa.

Som om inte Deli redan var en av 2009 års bästa låtar med sin kombination av rättframt vokalisttilltal och en dynamisk ljudbild som utnyttjar temposkiftandet till max. Som om inte Deloreans fingertoppskänsla att prioritera Ayrton Senna och Subiza ur sitt musikbibliotek (ett ställe som är större än vad många verkar tro) räckte. Som om inte Stay Close, Real Love och Seasun dansgarantier fyllde rolighetskvoten innan spelningen ens var igång.

Solen strålar, publiken är lite 18:00-halvloj men ändå med på noterna och Delorean brinner ivrigt över utsatt tid. Låtar går in och avlöser varandra utan ständiga uppehåll, låtar drygas ut minut för minut och alltihop går rakt in i hjärtat utan att kvalitén jämfört med studioinspelningarna sviktar en tum. Och i slutändan är det inte så jävla konstigt att Unai Lazcano ser ut att tycka att hans Delorean gör makalöst medryckande dansmusik.