Amanda Mair
Början på en framgångssaga

Amanda Mair
Reeperbahn Festival
Betyg: 8/10

Schmidts Tivoli ser ut som en gammal anrik kabaréteater och ger Amanda Mairs sånger en fantastisk estetisk inramning.

Amanda Mair inleder sin spelning på Reeperbahn Festival med Doubt och dansar lite trevande på stället. Hon verkar inledningsvis lätt tagen av inramningen på Schmidts Tivoli men blir snabbt varm i kläderna. Bandet spelar tight och är indiecharmigt halvskeva i sin samspelthet. Musiken bär tydliga spår av både Kate Bush och Alphaville men därmed inte sagt att hon bara är en simpel kopia. Nej, hon förvaltar deras arv på ett sätt som gör att hon känns tämligen unik.

Publiken är inledningsvis avvaktande och sittandes men Amanda lyckas trollbinda människorna i lokalen och tre, fyra låtar in i setet är golvet framför scenen betydligt mer befolkat. Uppe på övre etagen lyssnar publiken andaktsfullt till den talangfulla svenskan. Låtarna lyfter ett snäpp live jämfört med skivan och det är ingen slump att tysk radio plockat upp hennes låtar. I taxin på väg till Schmidts Tivoli höjde taxichauffören volymen på radion när Amandas låt Sense spelades och nickade manligt diskret takten. Det är också Sense som får publiken att slutligen kapitulera och atmosfären inne på Schmidts når nya höjder.

Om jag ska göra någon anmärkning på spelningen så är det beträffande dramaturgin i setet. Det blir lite väl många toppar och dalar, någon ballad för mycket med Amanda ensam vid pianot. Men det är blott en mindre notering från min sida och inte avgörande för Amandas chanser till stora framgångar. Framtiden ser onekligen ljus och vacker ut för den endast arton år gamla svenskan. Må hennes stjärna lysa många långa år framåt.

Foto: Isabel Rescala