Live

Anderson .Paak
Way Out West, 12/8 – 2016

Publicerad: 14 augusti 2016 av Noa Söderberg

8

När Brandon Paak Andersons pappa fick sparken från amerikanska flottan efter att ha rökt marijuana gick allt åt helvete väldigt fort. Pappan blev deprimerad, frånvarande och började ta fler och tyngre droger. En dag bestämde han sig för att barnens mamma skulle dö. Hon överlevde, men han hamnade i fängelse och försvann från familjen för gott. Nästa gång Brandon såg sin pappa var på hans begravning.

Ur allt detta lyckas Brandon, via sitt artist-alias Anderson .Paak, på något magiskt vis skapa glädje. På samma sätt som Chance The Rapper berättar han om vidriga livsförhållanden med omisskännlig livslust och hopp, både musikaliskt och rent litterärt. Senaste skivan Malibu är full av sådana stunder. Det är hans stora styrka som artist.

Samma genomgående glädje tar han med sig upp på en regnig Azaleascen. Från första stund präglas showen av slapstick-liknande humor, hoppfulla livsberättelser och genomgående spelglädje. Som när han låtsashalkar på det regniga scengolvet eller berättar om hur hans fattiga men kärleksfulla mamma till slut kapitulerade för tjatet och köpte Jordan-sneakers till honom. Han är en entertainer som bjuder på sig själv, men trillar aldrig över i att bli en clown.

Topparna från Malibu skjuts ut en efter en: The Season/Carry Me, Room in Here och Heart Don’t Stand a Chance. Precis när man tror att energinivån inte kan bli högre springer Anderson Paak bort till trumsetet och visar genom ett gnistrande sväng att det var genom det instrumentet han en gång lärde sig musik. Stundvis utvecklas det till rena jamsessioner där han och gitarristen kastar solobollen fram och tillbaka. Förutom låtarna från sitt hyllade album hinner han också med Kaytranada-samarbetet GLOWED UP. Trots att The Free Nationals tolkar låten snyggt är det svårt att inte sakna den kanadensiska beatmakern, som kvällen innan spelade på Linnéscenen men nu har hunnit dra vidare till finska Flow Festival.

Efter att ha skämtat bort en seriös berättelse om att växa upp i en trasig familj innan det ens hinner börja drar de igång The Bird. För första gången finns en tillstymmelse till melankoli. Anderson .Paak berättar om sin uppväxt i förlåtande och hoppfulla ordalag även här, men trots det går det att skönja sorgen i melodierna. ”Mama was a farmer/Papa was a goner” sjunger han bakom sitt blöta trumset.

Sen drar bandet igång ett sprudlande gitarrsolo och styr publiken in i kollektiva danser som genererar ett hav av ostoppbara skratt. Anderson .Paak skrattar också. Hans budskap är tydligt: oavsett vad som hände igår kan vi dansa idag.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 1633 [name] => Anderson .Paak [slug] => anderson-paak [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 1634 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 15 [filter] => raw ) [1] => WP_Term Object ( [term_id] => 155 [name] => Way Out West [slug] => way-out-west [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 156 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 424 [filter] => raw ) )