Angel Haze
Stockholm, 22/1 – 2016

Angel Hazes styrka bor i tillfällena då hen tar i som allra mest. När hen snarare skriker ut frustrationerna än rappar dem samtidigt som producenten TK Kayembes basbeats får allt överflödigt fett på publikens kroppar att dallra. Orden Angel har att förmedla får en ny mening på scen, där de kommer fram så mycket kraftfullare än på skiva – ord som speglar den krigare som gestaltas på albumomslaget till Back to the Woods. En soldat, men också en hukad jägare som läser av spåren efter sitt byte. Attacken är förestående, det här är lugnet före stormen.

Liksom albumomslaget finns det en lugn och reflekterande del av Angel Haze som växlas mot brutal verklighet och ilska. Hen tar sorgsen kärlekssång till högintensiv ordspruta om vartannat. Det finns en styrka i scennärvaron hos Angel som drar med varje person i publiken när hastighetsmätaren slår i taket. Hen uppmanar publiken att hoppa och skrika, för att sedan dyka ner i havet och framföra sitt nummer där. Ingen i rummet kan rimligtvis låta bli att smittas av energin.

Angel tar oss genom ett spektrum av känslor, från adrenalinstinna The Wolves till begrundande och tillbakablickande Moonrise Kingdom. Men när tempot skruvas ned i de senare låtarna tappar det inte bara i frenesi men även relationen till publiken förändras. Andrummen är nödvändiga för att de intensiva låtarna inte ska nolla ut varandra, men Angel Haze lyckas inte helt knyta an till publiken när känslostormen är mindre offensiv. De nedtonade verken, som många har relationer och trauman som tema, förmedlas mer introvert och en liten gnista förvinner mellan textraderna. Hen verkar dock vara medveten om detta – i ett par nummer tar hen upp personer på scenen som ikläs rollen som låttextens huvudperson. Genom sången för hen en monolog med denna figur istället för med publiken, som ett litet skådespel. Det distraherar för tillfället, men är inte nog för att helt avleda att det faktiskt finns något litet som fattas.

Majoriteten av materialet som dundrar förbi det välfyllda Debaser Strand kommer från senaste släppet Back to the Woods, men det är när Angel Haze fräser ut hur hen är ”spontaneously combustant” i tidiga Werkin’ Girls som konserten når sin kulmen. Angel Hazes ord är satt i lågor, och alla i närheten brinner med dem.