Ångvälten Crystal Castles krossar Hultsfred

Crystal Castles, Hultsfred

Betyg: 8/10

Den mycket omdiskuterade bokningen av Crystal Castles till Hultsfred gör att jag förväntar mig mer folk på plats än de förhållandevis få som faktiskt kommer. Det är inget fel på vädret och inga betydande schemakrockar råder. Men trots att Crystal Castles uppenbarligen inte lockar storpublik är det ändå tillräckligt många för att Alice Glass och Ethan Kath tillsammans med sin livetrummis ska få Green Stage att koka. Baptism utlöser ett stormande publikhav, och de snabbt blinkande strobe-lamporna – som används frekvent spelningen igenom – skapar en närmast kuslig stämning.

Publiken kastar sig åt alla håll som om de aldrig gjort annat, i synnerhet till mer dansanta liveversioner av Courtship Dating, Crimewave och Black Panther. Alice Glass hoppar omkring på scen, men det är sällan man riktigt ser vad hon gör eftersom det blixtrande ljuset gör att det är svårt att se vad som händer överhuvudtaget. Det är som att falla in i ett tillstånd av okontrollerad vildsinthet, och i vågorna som det oroliga publikhavet utlöser är det många som faller. Glass hoppar även själv ut i publiken, och med en strålkastare fokuserad på sig ser hon mer än någonsin spöklik ut i det sterila, vita ljuset.

Glass mick har genomgående samma effekt, mjuk och synthig, och variation vore att föredra. Men ingen i publiken verkar bry sig, alla dansar konstant i det närmast epileptiska ljuset. När setet är klart utan en enda rad mellansnack (vilket snarare skulle förstöra mer än tillföra), efter bland annat Reckless, en förlängd version av kokainruset Untrust Us samt superhiten Not In Love (där Glass sångprestation faktiskt kompenserar frånvaron av Robert Smiths stämma), lämnar Kath scenen utan förändring i sin nollställda min. Men i publiken är det förmodligen ingen som inte har ett annorlunda ansiktsuttryck efter att ångvälten Crystal Castles fullkomligt krossat Hultsfred.