Är Sverige redo för Bishi?

Ordet episkt har använts till fördärv men jag bortser från detta då inget ord passar bättre för att beskriva Dia ti Maria. Den är episk, storslagen och majestätisk. Samtidigt är den intim, känslosam och oändligt sorglig.

Artisten som får mig att falla in i detta något patetiska adjektivfrosseri heter Bishi. Det ska erkännas att hon har gått under min radar trots att hennes första skiva, Night at the circus, släpptes för fyra år sedan. Där kunde man höra engelsk-folk i kombination med sitar och elektroniska rytmer.

Att denna 9 minuter långa singel som släpps den 14 november kombinerar 50 stämmor(alla sjungna av Bishi själv), bibel-grekiska, satan-citat från Paradise Lost, medeltids-harmonier samt vokalt gymnastiserande hämtat från Meredith munkar känns därför som ett naturligt steg i rätt riktning. I ett drömscenario kommer den på sitt stilla sätt riva gamla värderingar om vad som räknas som bra musik. Åtminstone en del av dem.

I vilket fall som helst så är det ett stycke excentrisk och underbar musik som gör mig löjligt euforisk.

http://disconaivete.com/post/10976284694