Arch Enemy invaderade Tyrol

Arch Enemy, Tyrol
Betyg: 7/10

Stockholms invånare har under de senaste dagarna varit nedstämda på grund av vintermörkret som kryper oss inpå skinnet. När det stenhårda metalbandet Arch Enemy intar scenen på Tyrol denna onsdagskväll är det inte bara sinnena som är mörka och nedstämda, utan även instrumenten. De spelade senast i huvudstaden i somras under Sonisphere Festival då deras turné med sitt nionde studioalbum, Khaos Legions, precis hade börjat.

När bandet äntrar scenen med sina långa hår fylls lokalen av bröl och skrik från den relativt lilla skaran fans som samlats inför kvällens konsert. Ledda av Angela Gossow, den enda utländska person på scen, ger de allt från första till sista minuten. Frontkvinnan ser ut som en ängel på håll, men när hon growlar har hon något djuriskt i sin blick samtidigt som hon låter som en man. Hon sporrar den stillastående publiken med slagord som: ”Life your life now or shut the fuck up!” När bandet efter det sätter igång med Bloodstained Cross blir publiken som galen.

Det som fattas är engagemang från publikens sida, många står vid sidan av och smådiggar. Det är när de spelar klassiker som My Apocalypse, Dead Eyes See No Future och We Will Rise som större delar av publiken är med på notorna. Jag har aldrig sett ett band där varje medlem behärskar sitt instrument så väl. Bröderna Amott varvar stentunga riff med melodiösa gitarrsolon, Daniel Erlandsson hamrar sönder sitt trumset outtröttligt, likt en maskin och den enorme basisten Sharlee D’Angelo bidrar till den stora ljudbilden med sin distade elbas.

Jag tycker att för mycket fokus hamnar på instrumenten under spelningen, nästan varje medlem får en chans att visa upp sina otroliga förmågor i form av trum- och gitarrsolon. Angela Gossow försvinner av scenen flera gånger under konserten för att sedan komma tillbaka några minuter senare. Hon blir snabbt saknad, eftersom hon är den som lyfter bandet. Det här drar ner på tempot och gör att konserten får dalar.

Arch Enemy ger allt med en setlist som är för lätt att förutspå, men publiken ger dem verkligen inte lika mycket tillbaka. Det är synd, med tanke på att det är ett av Sveriges bästa metalband.