Live
Arctic Monkeys
Way Out West, 9/8 – 2018
Publicerad: 10 augusti 2018 av
Freja Wehrling
När den brittiska kvartetten går upp på scenen fullkomligt kokar publiken av spänning. Förra gången som Alex Turner utan company besökte Slottskogen, var det tillsammans med The Last Shadow Puppets och då var spelningen kanske något under förväntan. Den här gången är han dock tillbaka med hela setet apor, och framförallt, ett helt set med fullkomliga dunderhitar.
Även om senaste skivan Tranquility Base Hotel & Casino inte direkt är någon hitkavalkad (det släpptes inte en enda singel inför albumet) har det brittiska bandet en hel del i bagaget. Vi summerade tio av deras bästa låtar inför festivalen, men snarare är det deras mest populära verk som får speltid under den cirka 90 (?) minuter långa spelningen. Längst fram i publiken sjungs texterna med till varenda en av låtarna som snart kanske kommer att kallas för kultklassiker. Detta begrepp gäller nog främst för de låtar som tog det tidiga 2000-talet med storm, och inte de nyaste pianoballaderna. Det är dock en av dessa som startar kvällen. Four out of Fives karaktäristiska trummor slår igång konserten och med sin inbjudande utopi blir låten en passande början för kvällen. Arctic Monkeys bjuder lätt vanemässigt in publiken till spelningen och sin värld, fullkomligt trygga i att den är helt utan otrevligheter och överraskningar.
-
Även om de sköter showmanskap som ett väloljat maskineri är det inte helt utan underhållning. Kvällens andra låt blir otippat nog Don’t Sit Down ’Cause I’ve Moved Your Chair och när det är som mest oväntat är också kvartetten (eller live är de minst det dubbla) som bäst. När musiken är som stökigast, ”yeah”-utropen som högst, och gitarrerna som mest distade tycks det inte finnas någon barrikad mellan artist och publik. Då är vi alla lika upptagna med att rocka och försöka hålla den begynnande tinnitusen på så långt avstånd som möjligt. Lika bra är det också när bandet på scenen tar ner tempot och när de kör låtarna som vann över dig från första början. Här tycks man få sig en glimt av det riktiga Arctic Monkeys, det som finns bakom miljardhitsen och designerkläderna som numera är en del av deras kollektiva persona. Annars är det hela mycket av en show. I stället för att göra rutin som är anpassad efter det senaste släppet, pressar de in sina senaste alster på platser noggrant utvalda för att den stora majoriteten inte ska förlora intresset och gå därifrån. Det blir en underlig krock mot att det är här som Turner och resten av bandet känner sig mest bekväma. När frontmannen sitter vid sin keyboard är det inte alls svårt att i stället placera honom vid en rökig jazzbar där både mannen och musiken hade gjort sig bättre.
-
Inte för att det är något fel på musiken alls. Den utförs med största skicklighet och med en aura av självklarhet. Arctic Monkeys har gjort musik sedan de befann sig i sena tonåren och gör det fortfarande minst lika bra. Men klart att saker och ting har förändrats sedan dess. När titelspåret från senaste plattan beslöjat ljuder ut från scenen blir det tydligt att Arctic Monkeys faktiskt har växt ifrån det här. Fansen står och stampar kvar bland mastiga gitarriff medan Turner och company går mot ett helt annat håll. Tyvärr är spelningen som bäst när en glömmer detta och hellre klistrar på bilden av bandet som funnits med sedan en började lyssna på dem. För de säljer fortfarande denna till viss del, även om det inte känns helt genuint. När spelningen verkar gå mot sitt slut får vi en dundrande version av Arabella. När Turner sjunger ”The horizon tries but it’s just not as kind on the eyes” och blir avlöst av rockiga gitarriff försvinner alla djupare analyser i ett svep. Därefter går gruppen av scenen bara för att komma tillbaka i encoren någon minut senare. Här spelas Star Treatment, One For The Road och R U Mine i en väl avvägd blandning som slår precis på rätt strängar hos publiken. När den sistnämnda låtens maffiga gitarrer sätter punkt på konserten finns egentligen inte så mycket mer att önska av den i nuläget, och det är kanske det som är problemet.