Årets vackraste ögonblick
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

How To Dress Well

Färgfabriken, Stockholm

Betyg: 10/10

”Ooh heaven is a place on earth/They say in heaven love comes first/We’ll make heaven a place on earth” det må vara en refräng som kändes passé redan hösten 95, men än lever Belinda Carlisles dänga kvar på tjaskiga rockklubbar i mellanstora städer. Jag försöker inte på något vis få den här kvällen att falla offer för dess fatala och platinablonderade glamrock, men dess textrader beskriver trots allt i vilken del av världen vi befinner oss i. Och då syftar jag inte på Harrys, i låt oss säga Svenljunga. Att gå upp för trapporna på Färgfabriken blir kvällen till ära som att gå rakt in genom pärleporten. Med levande ljus, dunkelbelysning och en hipsterhalt uppmätt till 89,3 % inför en delvis sittande publik i en kritvit lokal, kunde knappast förutsättningarna vara bättre för Tom Krell som under sitt alias How To Dress Well banat väg för en av årets största snackisar, Total Loss. Möjligtvis Annedalskyrkan, om man ändå hade varit där. Det är på gott och ont det där, spelningen som jag i efterhand skulle mörda för, men som också varit med och byggt upp de otroligt höga förväntningarna som ligger i luften. Inte bara hos mig, varenda en verkar förväntansfull.

Projektorerna rullar igång och det slår mig att How To Dress Well är lika mycket ett visuellt uttryck. Hur gränserna suddas ut mellan genrer är inget nytt fenomen, Tom Krell besitter dock en artistisk och kreativ ådra som får musik och konst att gå hand i hand. Det räcker inte med vintagetvättade videos för att få oss på fall. Lana Del Reys Video Games dödade det. Det är dess obskyra nakenhet som inledningsvis målas upp på väggen och som fångar våra ögon samtidigt som vartenda litet ord som lämnar Tom Krells mun smeker oss vagt på kinden. Hela kroppen ryser av välbehag. Och där sitter man. På en sketen onsdag, med en öl i handen och gåshud över hela kroppen med insikten om att man inte kunde mått bättre.

Suicide Dream 1 från EP:n Just Once är vad man menar med mind blowing. Det här är ett sällsynt tillstånd som bör liknas med trans. Ett kör liknande intro bryts av med en hjärtkrossande sånginsats.  Rösterna och det dova pianot i bakgrunden bygger upp en spöklik stämning som återkommer i monumentala Cold Nites. Ett nummer fyllt med känslostormar, Tom Krells röst skör och naken uppbackad av beats som gjorda för de här R&B-produktionerna. Jag älskar ängsligheten, hur vi vadar i tomma intet och hur kärleksfull hela den här aftonen blir inramad av abstrakta skildringar på en projektorduk. Vi förblir aldrig tomhänta, vi bara fortsätter äta ur hans händer. Och kanske är det också det som förvånar mig som mest, hur allt faller på plats. Rösten som på skiva givetvis är bedårande, men som i livesammanhang överträffar det mesta med hästväg går liksom inte att släppa. Inte heller bortse. Två låtar acapella som encore är inte självklart någonstans, men Tom gör det helt naturligt. Och det är också hans främsta styrka vid sidan av klanderfri sånginsats och vackra arrangemang. Han känns äkta, in på bara skinnet.

Varje stavelse övertygar och vartenda ackord vibrerar, men ges också rum att andas. Han lägger ett pussel så precist som målar upp våra sinnen, utan att bli förutsägbar. Det här är en annan sida av samtidens mynt; minimalism. Dess enkelhet faller så rätt, stråkarna skär ljudbilder på en ledd som fallit i glömska till en produktion vi enbart hittar i fingarna på Jamie xx och Shlohmo. Men till skillnad från dem besitter How To Dress Well en sårbar yta, den hinna som omger oss är så tunn att ljusproduktionerna tillåts att bryta igenom.

Tidigare i höst släpptes Total Loss, ett album som fick mycket att blekna i jämförelse, trots detta bjuds det på ett helt nytt spår. En mer bombastisk yta, beats av den tyngre skolan och en mörkare sinnesbild blir en vacker kontrast till det ljusa skimmer som präglat oss under kvällen.

Jag må ha blivit frälst av The xx i den spanska natten, Bon Ivers allsång på Roskilde eller Refused återkomst på Debaser Medis. Men det är först nu jag blivit välsignad. Det här var årets vackraste ögonblick.