”Att jj passerar gränser är inte alltid positivt.”

jj, Peace and Love

Betyg: 6/10

Injektionen. Ett långt intro med udda samplingar, en dikt i spoken word-form om att följa sina drömmar. Det är här trippen börjar. En backdrop med suggestiva animationer tar oss med på den resa som jj bjuder in oss till. Elin Kastlander glider ljudlöst in på scen med hjässan prydd med fågelfjädrar och drar igång Let Them. Det är samma mystik och samma utstyrsel som Niki & The Dove presenterar vid sina livespelningar. Den svenska indie som får uppmärksamhet av creddiga utländska medier följer med andra ord samma mönster; psykedelisk mystik. Skillnaden är att jj passerar gränsen mellan intresseväckande diffust och okontrollerat flummigt. Precis det som stundtals karaktäriserar Sincerely Yours, skivbolaget som de två medlemmarna i The Tough Alliance startade efter sitt uppbrott. Att gå över gränser är inte alltid positivt.

Men ibland är det oerhört vackert. När Elin Kastlander romantiserar droger (vilket är bandets signum) i den medryckande och härligt svallande Let Go är det svårt att distansera sig. Och när hela publiken viftar med glowsticks och gungar med i de tunga beats som utgör Ecstasy är jj i sitt esse. Men bandets andra halva, Joakim Benon, förstör mer än han tillför där han springer omkring på scen; hög som ett hus på valfri kemisk substans spelar han inte mer än ett par ackord på sin gitarr. Zlatanhyllningarna som plötsligt uppdagar sig på backdropen känns bara olustiga, och inte alls drömskt romantiska. Okontrollerad lek, som sagt.

Det hela är ett mycket ojämnt framträdande. From Africa To Malaga och Things Will Never Be The Same Again samt den längtansfyllda Are You Still In Vallda? är vackra i sommarnatten, och det skulle kunna ha varit fantastiskt om bandet inte envisats med sina svårförståeliga utspel. Till exempel avslutas spelningen med att en för mig okänd kille Joel Rampage springer in på scen, mimar till en auto-tunad backplay på låten Celebris, samtidigt som de två medlemmarna i jj lämnar scenen utan ett ord.

Vill man vara positiv kan man se jj:s spelning som en chans att koppla ifrån. En chans att glida bort från verkligheten. Allt är tillåtet, inget är konstigt eller fel. Kort sagt, effekten av narkotika. Som bevisligen också har en baksida. När Elin Kastlander sjunger den vackra och destruktiva My Life, vars lyrik frågar varför livet är värt att leva, är det abstinensen som kickar in.