Au Palais: ”Hultsfred blir första gången i Sverige för mig. Line-upen är helt otrolig!”

Jag kan inte sluta lyssna på Pathos, andra spåret på EPn Tender Mercy. Flimrande syntar skapar en stämning som är svår beskrivlig. I kombination med Elise Commathes röst blir det en retro-futuriskts noir-thriller(förlåt). Ljudbilden är den hos en katedral, en katedral byggd i framtiden. Man skäms inte för ambitionerna. Det var först när de två syskonen, Elise och David, befann sig på var sin sida om jordklotet som man insåg att man ville göra musik tillsammans; musik färgad av den kanadensiska kylan utblandad med blöt neon hämtat från Tokyos röda-ljus distrikt. Jag mejlade dem för att fråga om världsherravälde och sommarens spelning på Hultsfred.

Tender Mercy känns så innovativ, så perfekt i tiden. Injektionen av melankoli var liksom nödvändig. Hur planerar ni att ta över världen?

Elise: Med dans och hypnos.

Kate Bush och Fever Ray har nämnts i samma andetag som Au Palais. Men vad lyssnar ni på själva för tillfället?

David: Jag har lyssnat ganska mycket på en artist som heter Kuedo – väldigt stämningsfull, retro-futurisisk dansmusik. 80-tals musik skapad 2030. Där finns ett hjärta och en emotionell kärna som ofta blir förbisedd inom elektronisk musik, och framförallt den mer futuristiska. Min rumskamrat lyssnar non-stop på Massive Skratch vilket betyder att även jag har lyssnat non-stop på Massive Skratch, genom väggen. Det är riktigt mörk, vävande elektro. ”Very tense.”

Men mest lyssnar jag på Leonard Cohen. Med några månaders mellanrum brukar jag gå tillbaka till artister som jag har ett stark band till men förlorat kontakten med. Just nu är den artisten Leonard Cohen. Har inte lyssnat på något annat i dagar.

Elise: Jag har faktiskt lyssnat på mycket Drake. Hans Take Care har varit på repeat ett tag nu.

Annat än musik, vad inspireras ni av? Filmer eller litteratur som har färgat er. Ni skapar ju en otroligt filmisk atmosfär med er musik.

David: Jag är ett stort fan av Raymond Chandler som var en av de första noir-författarna. Hans stil är så briljant, rolig och skoningslös. Vilket – jag vet inte om det kommer fram i musiken – var det jag siktade på när jag var yngre.

Jag har också alltid älskat filmisk musik. Då menar jag musik som har ett stort emotionellt spektra och sitt eget, levande narrativ. Med EPn så ville vi verkligen skriva musik som tog dig med på en resa, som utvecklades över tid, istället för stela syntar som man placerat bredvid varandra.

Elise: Jag har definitivt inspirerats av andra källor än musiken. Konst och design spelar stor roll för mig. Och litteratur, definitivt. Jag är i en fas där jag läser klassiker. Läste nyss ut Wuthering Heights och gav den genast till David. Vi är också nere med Rimbaud. Bara hans liv är fascinerande. “And I have to mention, we are really into Twin Peaks.”

Hur funkar det med att vara i samma band som sitt syskon?

David: Att jobba med henne är faktiskt enklare då det är svårt att ta något personligt. Det finns ingen rädsla att någon ska lämna bandet för vi är syskon; vi hör ju ihop liksom. Det gör det lättare att arbeta på Au Palais som projekt och se musiken mer kritiskt.

Elise: Jag tror faktiskt att det är lättare. Det finn ingen egoism när vi arbetar, det är mer ärligt.

Har ni något drömprojekt? Samarbeten som ni vill göra?

Elise: Jag tror att mitt drömprojekt skulle vara att tonsätta en film. Igenom hela Drive så var jag så avundsjuk på Cliff Martinez.

David: I dag så kommer de producenterna som jag respekterar mest från hip-hopen; det är en liten dröm, men det skulle vara underbart om en Au Palais sampling dök upp på en mixtape. Det skulle kännas mer meningsfullt än om någon storproducent tog sig an oss. ”Like, if Lil B were to jack one of our beats, that would feel like I’d really made it.”

Vad är er relation till Sverige? Ni spelar på Hultsfred i sommar, vad tycker ni om line-upen?

David: Det är första gången i Sverige och vi ser fram emot det. Kommer man från Kanada så är det något med Sverige som lockar.

Elise: I mitt huvud så är det många likheter mellan Kanada och Sverige. Det är något fint med de nordliga länderna, deras fria sjukvård och socialism. Hultsfred blir första gången i Sverige för mig. Line-upen är helt otolig! Plus att jag hör rykten om At The Drive-In?

Tyvärr blir det inget At The Drive-In på Hultsfred i sommar, arrangörerna har själva meddelat att att El Paso-bandet inte var tillgängliga.

Hur långt kommer ni att ta Au Palais?

Elise: “We like to keep our masterplan secret.”

När kommer albumet? Känns album format fortfarande relevant idag?

Elise: Jag har fortfarande stor tilltro i albumformatet. Det har en sammansatt, genomtänkt struktur och mycket vikt på design. Även i mindre format som med Tender Mercy EPn. Vi siktar på att släppa ett album inom några månader.