Aurora – i en kollision mellan människan och naturen

När vi intervjuade Aurora inför hennes stundande konsert på Way Out West fick vi höra mer om detta. Under ett droppande presstält på Way Out Wests absolut regnigaste dag blev den nästan överjordiska artisten till ytterligare en människa på denna jord. Samtalet under tälttaket gick från högt till lågt – om regnet och om havet, om människan och om världen.

Hur är det med dig och vad tycker du om vädret? Vilken tur att du spelar på Linnéscenen!

Jag mår bra tack. Jag vet, jag är så glad att jag är just där. Jag gillar regnet och ljudet av det. Eller faktiskt älskar jag regn, så jag tycker att det här är underbart.

Hur känns det att vara tillbaka på Way Out West?

Det är riktigt trevligt. Den här gången spelar jag på en större utomhusscen, ett ombyte från förra gången då jag spelade inomhus och på en klubb. Då var det en jätterolig spelning! Publiken var himla snäll mot oss och det blev verkligen en oförglömlig spelning för mig, så jag är taggad på att vara tillbaka. I ett tält och i regnet.

Känner du någonsin att känslan på en konsert kan bli annorlunda beroende på var du spelar någonstans?

Ibland. Om alla redan vet vem jag är innan showen, om de är fans, då är de alltid väldigt tysta när jag sjunger. De dansar när det är meningen att de ska dansa och de låter när det är meningen att de ska låta – en oklanderlig publik! Men på festivaler vet naturligtvis inte så många om vem jag är. De har mest hört mitt namn och kommer för att kolla om jag är cool eller inte antar jag. Där är det oftast en skillnad länder emellan. Jag tror att Norge och Sverige är rätt lika, i alla fall publikmässigt. Det är alltid en bra sorts publik som aldrig är svår att ha och göra med. I Los Angeles är det oftast mycket tyst när jag sjunger och när jag är avslutar blir alla som galna. Där sjunger publiken mycket tillsammans med mig, de hejar och ropar ”Woh! Yay!”. I New York är de mer blyga antar jag. Det är väldigt annorlunda ställe från ställe, vilket jag tycker är himla fascinerande.

Det känns som att en stor del av inspirationen till dina texter kommer inifrån dig själv, funderar du mycket?

Ja, det gör jag. Det är en förbannelse för ibland håller det mig vaken när jag borde sova. Liksom i natt sov jag bara fyra timmar för att jag gick och lade mig sent och sedan skulle vi åka vid fem. Jag tänkte sova på planet, men så började tankarna vandra iväg och jag kunde inte sova trots att jag verkligen var trött. Det är en bra sak ibland, men ibland håller det mig vaken om nätterna.

Så skrivandet är ett sätt för dig att hantera detta?

Precis, jag tror att anledningen till att jag tänker så mycket på saker är för att jag samlar information i mitt huvud så att jag kan skriva låtar om det. När jag slutligen skriver en låt om det slutar jag också att tänka på det, i alla fall för ett tag, för jag känner mig lugnare med det. Jag känner inte längre att jag måste tänka på det för att inte glömma, utan jag har redan skrivit en låt om det så det blir bevarat för evigt.

”Mänskligt beteende är väldigt intressant – hur vi reagerar på glädje och sorg och på varandra.”

Vad för slags utomstående händelser inspirerar dig?

Åh, allt möjligt. Precis allt är så inspirerande för mig. Att vara hemma, tystnaden som finns där. Att vara i skogen där du är omringad av så många levande ting, men de begär ingenting utav dig. De låter dig existera och då existerar du bara. Det är något speciellt med det. Sedan åker jag till New York och det är väldigt annorlunda från den avlägsna delen av Norge där jag kommer ifrån. Även detta är väldigt inspirerande för jag ser massa människor som lever så nära ihop, men fortfarande är rädda för att vara nära varandra. När vi sitter på bussar och när vi går på gatan kollar vi nedåt och går så snabbt. Mänskligt beteende är väldigt intressant – hur vi reagerar på glädje och sorg och på varandra. Det är inspirerande. Och naturen och regnet! Regn är verkligen inspirerande.

Har du någonsin skrivit en sång om regn?

Jag är väldigt fascinerad av regn. Det bara faller från himlen. Vatten är så farligt, men nödvändigt för vår överlevnad och har även dödat hemskt många människor. Det är väldigt kraftfullt och jag fascineras av det och av havet och av allt sådant egentligen. Jag tror att jag har skrivit lite om regn i många olika låtar.

Jag läste att din första låt handlade om en hemlös man som du sett på gatan, en sorts reaktion mot omvärlden. Vad tycker du om vart världen är på väg nu för tiden?

Det är som samma sak som med skönhet. När du ser för mycket skönhet på ett ställe blir det nästan svårt att ta in och svårt att se det vackra i det. Allt är så fint att man bara blir stressad. Jag antar att det är likadant med allt det hemska som människor gör mot varandra och mot djur. Det är så underligt. Det händer så ofta och alla hemskheter vi ser på nyheterna om Paris, Nice, Belgien, Turkiet, Orlando och allt sådant, det händer ju hela tiden. Det är bara att vi här inte ser det, men på andra ställen är det vardag. Det är himla mycket att ta in. Jag har tänkt på att skriva om det många, många gånger, men det blir bara för mycket. Det slutar alltid med att jag gråter och inte kan skriva någonting alls. Det gör mig så ledsen för det är hopplöst, eller så känns det i alla fall, och det är verkligen synd för det är precis så de vill få dig att känna. De vill få oss att tro att allt är hopplöst, men ibland svarar vi med kärlek och det är fantastiskt att se. Hur människor reagerar med kärlek när hatet hotar att svämma över.