Axel Boman
Way Out West, 14/8 – 2015

Det är inte direkt någon hemlighet att Way Out West är den nya Stockholmsveckan. Hornstull gapar tomt den här helgen, och alla dagsfester och mediafolk byter östkust mot västkust. Konceptet med dansant klubbmusik dagstid är ett prövat och träffsäkert koncept, i synnerhet om man som vid Dungen befinner sig i en lummig park som dessutom är soldränkt och packad med Cava-fyllda kroppar. På sätt och vis är det som att Trädgårdens (ej att förväxla med Trädgår’n) Daytime Sessions invaderat festivalen. På schemat hittar vi nämligen Studio Barnhus-profilerna Axel Boman och Kornél Kovács. När den förstnämnda av dem vrider på rattarna med sina harmoniska houseproduktioner i hångelanda förvandlas Dungen till en tropisk oas.

Det finns en oerhörd elegans i den pianohouse som Not So Much presenterar, en trevande varelse som långsamt vecklar ut sig, men som publiken suger åt sig och höfterna börjar rullas. Även om det inte går i 135 bpm är hans stadiga beat som en trygg axel (hoho) att luta sig mot.

Det är förstås omöjligt att dissekera att dj-set, det ryms oerhört många låtar, många utan koppling till Boman. Men det finns en röd tråd, ett beat som till grunden vilar på house av den äldre skolan.   Pampa Records-pulsen är intakt om man säger som så. Och bekantskapen med John Talabot har bara gjort honom gott, en något poppigare ljudbild lyfter upp oss i solljuset utan ett enda tecken från gårdagens bakfylla. Istället dansar vi i carpe diem-klyschor när french house-doftande mästerverket Abba 002 omvandlas till dubb av Baba Stiltz och klyver allt. Att vi minuterna innan blivit serverade Robyns nya ravebanger Love Is Free – gör att Dungen fullkomligen badar i eufori och svettiga människor som ju längre spelningen lider blottar mer av sina klibbiga kroppar.