Band Of Horses: Vi vill vara ett amerikanskt band

Band Of Horses har fängslat oss med sina countrydoftande ballader och någonstans emellan alternativ country och rock, har de träffat oss rakt i hjärtat. Vi föll pladask. Några av er hittade dem via hypesajter som Chicagojätten Pitchfork, andra intog en mer tillbakalutande och bekväm position i tv-soffan och fick plötsligt nys om hästarna. Sedan dess har romansen spunnit vidare och tagit nya riktningar, den nuvarande fasen borde ses som ett äktenskap. Vi älskar Band Of Horses i nöd och lust, och så gör även bandet, och nu är de lite utav Sverigefavoriter. Bill Reynolds befinner sig i ett soligt Kalifornien när jag ringer upp för att prata hästar och festival.

Sömnlösa nätter i Seattle? Hm. Jag vet inte, men något speciellt är det där uppe i staten Washington som lyckats spotta ur sig musiker som Nirvana, Fleet Foxes och Band Of Horses. Listan kan troligtvis göras betydligt längre än så, men det räcker för att få det bekräftat att Seattle lyckats fostra musiker som gör oss sömnlösa.

–  Det är fantastiskt. Men jag har ingen direkt förklaring. Seattle är dock en större stad omgiven av ett fantastiskt landskap. Influenserna kan vara många. Vi har alltid strävat efter att vara ett amerikanskt band som exempelvis Bruce Springsteen, vilken vi ser upp till, och kan inte hjälpa att vi hittat hem någonstans mellan country och rock.

Och troligtvis har de lyckats med att vara just ett amerikanskt band, precis som man ville. Varenda sekund känns äkta och naken på samma gång, och känslan av att passera den idylliska landsbygden på andra sidan Atlanten är påtaglig. De har skapat flanellhysteri och tillhör pionjärer när vi snackar skäggrock, en genre eller snarare ett uttryck som man själva troligtvis varit med och skapat. Men tillskillnad från andra band, inledde man karriären med en begravning.

– The Funeral blev en riktgt stor singel, och det var då det hela började. Startskottet på vår karriär och folk fick upp ögonen för oss på allvar. Filmer precis som tv-serier använde vår musik, och det blev ett enormt lyft för vår del.

Sedan dess har man intagit en allt starkare position på marknaden, och känns givna för alla som kallar sig indie. Senaste skivan Infinite Arms skiljer sig en aning från tidigare alster.

–  Den skiljer sig en del, och den är mer sammanvävd av oss men även vad gäller instrument, så på det viset blir det en aning annorlunda.

Att döpa sig och sitt verk är av yttersta vikt, somliga gör förkortningar, andra beskrivningar och en tredje någon hyllning, hur har ni tänkt kring ert bandnamn?

–  Namnet är inspirerat av Horses ett band från 70-talet som klämt ur sig flera av våra favoritlåtar.

Relationen till Sverige fullkomligen blomstrar, ni har lirat i Malmö, Stockholm och Göteborg, har ni någon favorit?

–  Vi älskar verkligen Malmö. Förra året var en helt fantastisk upplevelse. Men i Sverige och resten av Skandinavien har vi enbart haft positiva upplevelser. Göteborg är också fantastiskt och där lirade vi 2009 om jag inte minns fel.

Nu på tisdag återvänder man till Göteborg för att lira på Woody West A Limitied Pre Party For Way Out West, för att sedan lira tillsammans med Biffy Clyro och Foo Fighters på Stockholms Stadion.

–  Det ska bli grymt. Det blir en mindre spelning och en större. Vi är goda vänner med Biffy och Foo Fighters, vi delar även samma management så det är så det ligger till.

Ni har turnerat i princip över hela världen, har ni någon festival som tillhör er favorit?

– Roskilde är vår absoluta favorit, det är alltid en grym atmosfär och det verkar som att alla har den bästa stunden i sina liv, och det är väl lite det festivaler ska handla om.