Band Of The Day: Det lilla extra

Ibland är man fördomsfull, och dömer innan man lyssnat. När jag första gången möttes av Det lilla extra, var jag tvärsäker på att det var ännu ett popband i mängden som på svenska slår sig för bröstet och sjunger om uppror och ensamhet. Hädanefter ska jag inte döma band utan att ha lyssnat. Inte för att det hör till vardagen i mitt musiklyssnande. Det lilla extra, är allt jag inte trodde det skulle vara. I efterhand är det egentligen en parentes, numera talar musiken för sig själv.

Likt en smaragd i mörkret glimmrar Det lilla extra. Där man bygger upp en psyskadelisk cykel fylld av elektroniska referenser. En enda röst är LSD-ruset, de mörka nätterna, klubblivet och Sincerly Yours-flörtar. Någonstans bottnar den pskyadeliska bubblan i en drogromantiska svartklubb, som följs av ett uppvaknande i betydligt mer antidepressiva Vänta vid dörren. Lågmälda tongångar, varvas med illusions-vibbar och drömvärldar.

Det lilla extra, har verkligen det lilla extra. Som ett bidrag till den svenska häxhousen, blandar man pop och goth, likt Elin Kastlander varvar sång och vin. Ett lågmält JJ, eller kanske än mer rätt, ett Bauhaus i slowmotion.

Denna elektroniska smaragd från Umeå är fortfarande ett mysterium, som just nu fängslar mig, och bejakar alla mina sinnen. Jag suktar redan efter mer, men nöjer mig tillsvidare med en ny favorit; En enda röst.