En av höstens mest efterlängtade skivor gör ingen besviken. Natasha Khan lyckas genom The Haunted Man tonsätta vad hon under sin musikaliska karriär hela tiden suktat efter. Det är som att hon hittat hem – i ett hav av dynamiska ljudbilder. Elektronisk avagansa, en gnutta kosmiskt och astronimiska vindar på det. Bat For Lashes är 00-talets Björk, vilket vi ser sken av på inledande spårets känslostormar för att sedan eskalera genom albumets elva smakfulla spår. Det är vindbyar vi enbart hittar i Declare Independence – och på den stigen fortsätter det. Spelningen på Roundhouse i London hösten 2009 kantades av inslag likt dessa, men det är först nu hon lever ut dem till fullo.
Från akustiska gömmor till storslagen pop. Bat For Lashes har hela tiden haft kapaciteten, och jag har aldrig tvivlat på fröken Khans förmåga. Hon kanske inte överträffar sin största singel Daniel på The Haunted Man, men som helhet är det här ett konstverk utöver föregångarna Fur And Gold och Two Suns. Likt en trappa fortsätter hon klättra. Steg för steg. Men även hur hon tänjer på epitet som singer-songwriter – likt Cat Powers hyllade återkomst Sun präglas även The Haunted Man delvis av elektroniska element. Men dess största likhet finns i den totala hängivenheten som omringar oss alla. Har Natasha Khan någonsin varit mer utlämnande? Det är inte bara omslaget som blottar Bat For Lashes ömhet. Även på djupet finner vi en botten av vemod och kärleksfullhet. Oskyldiga Laura smeker oss på kinden för att sedan låta eggande popmelodierna i Rest Your Head tonsätta nattens maskineri.
Björk låter sin musik inspireras och i stora delar präglas av Islands natursköna landskap. Från varma källor till exploderande vulkanutbrott – och frågan är om det inte finns ett litet släktband eller om någon för engångs skull insett storheten med Brightons grandiosa kustlinje. Bat For Lashes fångar upp dynamiska ljudbilder som sedan länge seglat ur Union Jacks stripor. Och vi kan bara le lite extra när låtar som Winter Fields återigen ska tonsätta miljoner ungdomsår.