Beady Eye håller på sin tråkrockiga linje

Different Gear, Still Speeding, Beady Eye

Betyg: 3/10

Bästa låt: Kill For A Dream

Efter alla Gallagher-brödernas spydiga uttalanden i media under alla de närmare 20 år som de härjat loss i branschen, kan man ju fråga sig hur jävliga dessa två superegon varit emot varandra under Oasis’ tid ihop. Så fick Noel Gallagher nog av sin bror till slut, och gjorde sitt femtioelfte avhopp till ett definitivt sådant. Kvarlevorna går alltså under namnet Beady Eye, och ”debutalbumet” har just landat i hyllan . Different Gear, Still Speeding, en titel som det nog ligger något i trots allt. Jag kan nämligen inte se hur man med detta verk någonsin skulle kunna locka till sig andra lyssnare än just gamla Oasis-nostalgiker, nästintill krampaktigt fastklamrade vid sina gamla hjältars sound. Still Speeding. Ja, skillnaden i ljudbild och attityd är trots allt marginell. Om den ens finns.

Så, innan jag fortsätter: Tokhyllningar signerade Erik Stubbfält har ingen sett röken av ännu. I och med denna recension, säkrar jag nog min plats som den drygaste jäveln på Festivalrykten. Det är det värt, gott folk.

Liam sågade nyligen själv The King Of Limbs med bara ett par meningar, där han gjorde det tydligt hur fjantigt han ansåg det att Radiohead tillägnat en låt ”till ett träd”. En lotusblomma och ett träd är ju ungefär samma sak, eller hur. Att dessutom fördöma konsten och på så sätt måla in sig själv i ett litet hörn, den saken görs väl på rutin nowadays. Liksom de gnölande sträva sångpartierna. Liksom de, nu tydligare än någonsin, Beatles-efterapande melodierna. Liksom riffen; små godbitar plockade här och där ur en stor hop inflytelserika, gitarrbaserade britpop- och rock’n’roll-verk genom tiderna. Och kanske är just detta en, om än pinsam, positiv sida av Beady Eye’s debutplatta; att man valt att planka bra musik, istället för dålig. Ni hör givetvis hur illa det låter.

”I’m gonna stand the test of time

Like Beatles and Stones”

Ja, på tal om förebilder. En vild flirt med legenderna med andra ord, en låt som dessutom går under titeln Beatles and Stones, som tydligare än någonsin blottar Liams besatthet. Eftersom hans motiv tillika känns så föga troligt, lönas detta med en sågning jäms med fotknölarna av mig och många andra.

Okej då, det är trallvänligt. Det är duktiga musiker vi pratar om, ingen tvekan om den saken. Man kunde ju bara ha önskat sig att grabbarna skulle göra en ”New Order” av situationen, istället för att klamra sig fast vid allt det vi redan har hunnit tröttna på och tagit farväl av i och med Noel’s avhopp. På Hultsfredsfestivalen har man förresten redan spelat en gång utan Noel, för närmare elva år sedan och då givetvis under namnet Oasis. Det är, med andra ord, precis samma gäng som kliver upp i rampljuset i Småland i sommar. Givetvis lockar de folk. I won’t be there, though.