Bedragare eller inte. Underhållningsvärdet är enormt.

MF DOOM

Betyg: 8/10

Daniel Dumile, A.K.A. MF DOOM, DOOM, King Geedorah, Viktor Vaughn och så vidare, har tidigare anklagats för att skicka ut bedragare på scen i hans ställe. Han adresserade detta anklagande genom att säga “När du kommer till en Doom-spelning, kom och förvänta dig att höra musik. Kom inte och förvänta dig att se.” Det är upp till var och en att tolka vad han egentligen menade med detta uttalande.

På senare tid det dock inte förekommit några sådana här rykten, så jag tror det är säkert att anta att det faktiskt var herr Dumile som, med stinn ölmage, orkade dyka upp på Way Out Wests Linnéscen. Med sig har han en sideman som är byggd ungefär som en knubbig pansarvagn.

När spelningen drar igång inleder DOOM med att bränna av några höjdpunkter från den alldeles mästerliga Madvillainy, skivan han skapade tillsammans med demonproducenten Madlib för 7 år sedan. Resten av spelningen spelas ut som ett Greatest Hits med spår plockade från Dumiles hela karriär.

Egentligen var denna spelning ingenting speciellt. En kompetent rappare dyker upp och spottar sig igenom en drös väl valda låtar, men eftersom många av Dumiles projekt ligger mig varmt om hjärtat så måste jag erkänna att jag njöt mer av denna spelning än den självaste Kanye West levererade på samma festival.