Belle & Sebastian Write About Love

Belle & Sebastian

Stora scenen, Popaganda

Betyg: 7 / 10

Tidigare i år annonserades att det legendariska skottarna i Belle & Sebastian släpper nytt. Senare i år kommer det mycket talande titeln ”Belle & Sebastian Write About Love” att mätta popälskare över hela världen. För när Belle & Sebastian går på den stora scenen på Popaganda står det tydligt klart att sjumannabandet är legendariska inom musiken. Ytterst få rena popband skulle kunna headlinea en festival och fylla ett helt område. Stuart Murdochs band är ett av banden som kan sälla sig till den lilla skaran.

Det är ingen idé att verka förvånad. Belle & Sebastian förtjänar all uppmärksamhet de erhåller och genom åren har fått, även om det personligen inte har varit bandet jag satt på under sömnlösa nätter.  För även om det här är musik som  stakar ut en raklång motorväg till minnen och små, små ögonblick i livet som fastnat på näthinnan utan egentlig anledning – en fika, en biltur med fönstrer nedvevat så långt det går, en öde stenkullergata mitt i natten – blir jag varken sentimental eller nostalgisk under inledningen.

Men så spelar de plötsligt ”The State I Am In” och rysningar infinner sig, oviktiga men underbara stunder i livet springer förbi och ljuset på scenen transformerar den kalla kvällen till ett magnetiskt möte mellan varmt hjärta och kall vind.

And so I gave myself to God / There was a pregnant pause before he said ok / Now I spend my day turning tables round In Marks & Spencer’s / They don’t seem to mind

Raderna är precis lika fina hemma i sovrummet men det gör det inte desto mindre fantastiskt att kollektivt avnjuta dem tillsammans med ett femsiffrigt antal människor. Innan dess har både ”I’m A Cuckoo” och Beatlesdoftande ”Step Into My Office, Baby” avverkats utan att det riktiga lyftet inträffat.

Jag tror dock att det är svårt för ett band som Belle & Sebastian att genomföra en festivalkonsert som träffar varenda öm punkt och resulterar i att man efteråt vänder hemåt med vinglande ben. Det mysiga, småputtriga materialet inkluderar inga Arcade Fire-anthems eller instrumentala sektioner som får en att gapa. Det är historier om livet, pendlandes mellan abstrakta känslotexter och målande situationberättelser. Det är en vackert finstämd föreläsning som väcker några av våra mest grundläggande känslor. Sökandet efter samhörighet, att få dela livet med någon, att vara kär eller att helt enkelt bara ha en god vän bredvid sig som kan fylla i de där textraderna du inte själv kan. Kort summerat är det familjärt, men aldrig spektakulärt. Det kommande albumnamnet skulle lika gärna kunna ha varit namnet på en ”Best of”-skiva från bandet.

Avslutande ”Sleep The Clock Around” är kvällens solklara höjdpunkt och här slår trivselfaktorn i molnen. Att textraden ”Everybody is happy, they are glad that they came” får avsluta tweepoparnas spelning är genialiskt. Hade Belle & Sebastian utelämnat den avslutningen hade bandet troligen brutit mot popens hederskodex. Dess ledord? Tja, lycka?

Text: David Winsnes

Foto: Magnus Olsson