Benjamin Francis Leftwich
Last Smoke Before the Snowstorm
23 januari, 2012
Recension av Emil Norrström
Benjamin Francis Leftwich, Last Smoke Before the Snowstorm
Betyg: 7/10
Bästa Spår: Box Of Stones
Benjamin Francis Leftwich må vilja framstå som svårare än vad han egentligen är. Det finns ingenting skamligt i det. Snarare är det beundransvärt att man strävar efter någonting bortom det som man förväntas göra. Och kanske är det också det som gör att man verkligen gillar den unge singer-songwritern. Och visst, man kan dra paralleller till att han låter identiskt som Chris Martin, eller att han har lyssnat jävligt mycket på Ryan Adams. Men det är ändå inte det som gör Last Smoke Before the Snowstorm till en bra platta.
Det finns musik som tar dig till en ny nivå. Som får dig att för en stund inbilla dig att du står högst upp i näringskedjan. Som likt en boxare på ingång får känslan av att ingenting kan stoppa dig. En känsla som både är åtrovärd och nödvändig för att få känna sig viktig. Uppskattad. Den tar dig helt enkelt till en nivå där du mår bra.
Det finns också musik som degraderar din plats i näringskedjan. Som skriker åt dig att du inte är värd ett skit och att du är oduglig. Som gör att du vill gå ner på knä och erkänna alla dina misstag. Som gör att du vill krypa till korset och gråta i någons famn. Klä av dig naken och bli stenad, allt för att rentvå dig själv från de synder du ständigt bär på. Denna lågmälda sinnesstämning är också åtrovärd och nödvändig. För att få perspektiv på livet. På vad du håller på med och vad du utsätter din omgivning för. Med ett resultat som förhoppningsvis landar i en ödmjukhet och respekt för allt vad att leva innebär.
Sufjan Stevens introducerade mig för denna känsla en gång, och jag vill härmed tacka Benjamin Francis Leftwich för att ha fört den vidare.