Tower Stage

Billie Eilish
Lollapalooza, 28/6 – 2019

Publicerad: 29 juni 2019 av Daria Spitza

8

Det är fullsmockat framför scenen inför Billie Eilish spelning på Lollapalooza. Ett förvånande stort antal barn, iklädda merch från topp till tå, har tillsammans med sina hängivna föräldrar vallfärdat genom Gärdets sandiga gräsplättar och intagit området. Skrik hörs överallt, fler och fler försöker armbåga sig längre fram och hypen är hysterisk. Till slut börjar skräckfilmsinspirerade visuals flimra på skärmen och Billie kommer ut. Hon ställer sig på scenen med ett fullständigt blankt ansiktsuttryck, tittar ut över publiken en stund, och drar sedan igång bad guy genom att med ett flin börja hoppa runt på scenen.

Det må vara den konsert på festivalen som har lägst medelålder, men även publiken längre bak, som för länge sedan glömt sina Tumblr-lösenord, står och dansar och sjunger med. Den hype som omger den 17-åriga stjärnan är, trots allt, långt ifrån obefogad. Billies närvaro på scenen är total och hennes energinivå minst lika hög som priset på Lollas endagsbiljetter. Och tur är väl det, ändå – valuta för pengarna får man. Under låten you should see me in a crown, som fullständigt dränks i fansens allsång, böjer Billie ryggen bakåt, låter huvudet haka på och står inom loppet av tre sekunder i en fulländad exorcistpose. Lite imponerad av inlevelsen blir man ju.

Själva sången tenderar dock att falla lite i skymundan – Billies karisma är så stark att hennes röst ofta försvinner bakom själva framträdandet. Det är dock inte nödvändigt negativt – det är tydligt att det är upplevelsen som är i fokus, och att fansen kommit dit just för den. När de tyngsta upptempolåtarna är avklarade går konserten in i någon slags andra andning. De snäppet lugnare, men fortfarande ganska råa låtarna when i was older och wish u were gay gör sig fint live och lämnar mer utrymme åt sången. ilomilo blir ett snyggt inslag och bellyache med sin akustiska, ljusa känsla är en perfekt avbrytare från den i överlag ganska mörka ljudbilden. Billie växlar obehindrat mellan lugna, känslosamma låtar och fullständigt ös. Trots sin ringa ålder känns hon redan som en rutinerad liveartist.

  • Att Billie på rekordtid har tagit rollen som den nya generationens okrönta emodrottning är det inget tvivel om. Men kanske är det först under låten all the good girls go to hell som det även märks vilken förebild, vilken inspiration, hon blivit för såväl unga som gamla. Hur hon, trots att hon motsatt sig alla de normer som en ung, kvinnlig popstjärna oftast förväntas följa, har kommit att bli en av världens just nu största artister och obehindrat klättrat upp i topplistorna. Jag går ogärna in på hennes utseende under konsertens gång, men det faktum att hon är helt osminkad, skamlöst rödflammig och iklädd baggy, komönstrade kläder, passerar en inte obemärkt förbi i det samhälle som vi lever i. Dels är det givetvis otroligt uppfriskande – dels är det tydligt att Billie är en kraft, en röst, för något långt större än henne själv. Hon sparkar upp dörrar och fönster med varje steg hon tar på scenen, och plötsligt blir det förståeligt varför så många föräldrar tagit sig tiden och orken att följa med sina barn till konserten.

    Billie själv verkar framför allt bara njuta av spelningen. Hon tar för sig av scenen, hoppar runt och skriker då och då ut ett “Ya’ll good?”. Efter att till slut ha spelat låten som hon slog igenom med – den vackra, poppiga ocean eyes – tittar hon ut och säger: “thank you guys for giving a fuck about me” och ber om tre minuters fullständig närvaro. when the party’s over rullar då långsamt ut över Gärdet och en stillhet sänker sig över den studsiga publiken. “Quiet when I’m coming home and I’m on my own / I could lie, say I like it like that, like it like that” sjunger publiken ihop. Det är vackert, det är ärligt, och Billies röst får äntligen det utrymme den förtjänar. Innan en mental återhämtning hinner äga rum dundrar dock bury a friend ut ur högtalarna. Skräckfilmsetetiken når sin kulm med röda demoner i bakgrunden, publiken går fullständigt loco och Billie avslutar spelningen med ett ös som Stockholm inte skådat på länge.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 2864 [name] => Billie Eilish [slug] => billie-eilish [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 2865 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 9 [filter] => raw ) [1] => WP_Term Object ( [term_id] => 2093 [name] => Lollapalooza [slug] => lollapalooza [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 2094 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 26 [filter] => raw ) )