Seat Stage
Björk
Primavera Sound, 31/5 – 2018
Publicerad: 1 juni 2018 av
Rikard Berg
Björk måste vara en av de märkligaste headliners som någonsin intagit Primavera. Hennes set är nästan helt avskalat från hennes mest kända låtar – frånsett Isobel och Human Behaviour – och i stället uppbyggt kring ett koncept om liv, natur och naturens död. Den stora majoriteten av konsertens låtar är från senaste albumet Utopia, och den stora majoriteten av publiken verkar aldrig ha hört dem förr. Men sådant är bara ett problem om du inte vet vad du gör. De fyra rungande applåder som kan räknas under konsertens gång säger egentligen allt – en för kärleken till Björk när hon äntrar scenen, en per hit jag nyss nämnde (när alla i publiken för en gångs skull känner igen introna), och den mest öronbedövande för när allt är över. Då har Barcelona-festivalen stått som trollbunden till en spelning som hela tiden skaver och sticker, men på det vackraste sätt.
it is an emergency
in order to survive as a species
we need to define our utopia
the paris climate accord is a modern utopia
impossible to imagine
but overcoming our environmental challenges
is the only way
we can survive
Allt börjar med en text som rullar bakom scenen. Den talar om hur arten människa håller på att dö ut, hur vi måste formulera något annat och vad Björks roll är i det hela. “In mythologies around the world / after a disaster, one captures the spirit / with a flute and starts anew”. Det är exakt vad hon gör – hon muterar och leder vägen med sin musik. Den spränger sig fram, exploderar i glada färger, dundrar av Arcas beats. Björks röst sträcker sig ut och tränger in överallt.
-
Konceptet är detsamma som från albumet Utopia. Låten med samma namn tonsätts av fågelkvitter och luftiga flöjter. Andra låtar går från mjuka till ursinniga på en sekund. Genom all naturmystik väver Björk in texter om kärlek – hon har kallat skivan för sitt “Tinder-album” och sjunger smärtsamt vackra rader (“when I spot someone who is the same height as you / and goes to the same record store / I literally think I am five minutes from love”) – men det handlar egentligen lika mycket om kärleken till livet i stort. Hon försöker påminna oss om allt som är vackert och värt att rädda, och hon lyckas.
För att ro denna gigantiska konsert i hamn behöver Björk inte Jóga, Hyper-Ballad eller någon annan särskild låt heller. Human Behaviour, den mest berömda låten för kvällen, är bara med för att den passar in så utmärkt i helheten (“there’s definitely no logic to human behaviour” får en helt ny innebörd i undergångstemat). På färden mot hamn räcker det med Björks enastående röst (lika stark som någonsin), en grönskande scendekor (spelningen börjar med att huvudpersonen snurrar in som en schlagerstjärna på en blomsterklädd tron), en liten orkester (stråkar! flöjter!), ett stycke humor (alla på scenen står och svingar varsitt lasso under raggningslåten Features Creatures) och fängslande visuals (den utopi hon sjunger om går nästan att ta på). Björk, klädd som en ny form av liv på jorden, ser ut att mutera för evigt.
-
