Black Keys erövrar Slottsskogen
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

The Black Keys
Way Out West
Betyg: 9/10

För ungefär ett halvår sen gjorde jag en optimal setlist med låtar av The Black Keys för att vinna en tävling där en rejäl mängd merchandise stod på spel. Det var först då som jag insåg hur roligt det skulle vara att få se bandet live. Bara några dagar tidigare hade Way Out West släppt bomben att bandet skulle headlinea årets upplaga av festivalen som äger rum i Slottsskogen i Göteborg. Detta kom att bli den största anledning till att gå på festivalen för min del.

Folkmassan är stor framför Flamingoscenen redan en timme innan den amerikanska duon med sitt kompband av två drar igång. Detta trots att Refused krossar allt och alla cirka 100 meter därifrån. Det är till pukintrot till Howlin’ For You som får människor att flockas kring den största scenen på festivalen. Ett starkt kort att öppna med, allsången som följer Dan Auerbachs gitarr är näst intill magisk. Patrick Carney är inte direkt känd för att spela trummor glamoröst men han gör det som krävs för att få publiken på fall. Ryckigt men ständigt tight. En av de saker som gör denna konsert fantastisk är när Auerbach säger att han och Carney ska spela några låtar, bara de två själva. Kompbandet lämnar scenen och originalduon lirar några låtar från deras tidigare album. Thickfreakness, Your Touch och Girl Is On My Mind spelas. Det är simpelt och det är precis så The Black Keys ska avnjutas. Enkelt. Hårt. Vackert.

Det är nog få som har missat musikvideon till Lonely Boy från deras senaste album, därför är jublet överbedövande när de första tonerna hörs. Refrängen under detta mästerverk är nog ett av de största ögonblicken under hela festivalen. Som avslutning hissas det upp en stor skylt där The Black Keys står med lysande bokstäver. I Got Mine spelas. Bokstäverna lyser upp hela Slottsskogen. Det är en själslig upplevelse som heter duga.

Setlisten är inte alls lik den jag önskade att få höra men det spelar absolut ingen roll, för det här var så otroligt bra ändå. Det enda som saknas på spelningen är Dan Auerbachs mustiga och magiska skägg som han tidigare har haft. Då hade den här spelningen varit komplett.

Foto: Annika Berglund/Way Out West