”Blazing är nitton spår som snuddar vid perfektion”

Blazing, Jenny Wilson

Betyg: 9/10

Bästa spår: Anchor made of gold

När jag introducerades för Jenny Wilsons soloprojekt i samband med släppet av Love and youth år 2005 var jag till en början skeptisk. Jag var då fjorton år gammal, och hade alldeles nyligen tagit det första steget mot mitt musiklyssnande som det ser ut idag. Jennys röst var svår att ta till sig, än mer hennes sätt att använda den. Hon var annorlunda gentemot andra kvinnliga do it yourself-musiker. Så småningom blev jag bekant med hennes musik, och det dröjde inte länge innan jag till och med började uppskatta hennes egendomlighet.

Sex år senare släpper hon ett dubbelalbum. Dubbelt konstigt, hade jag tänkt om jag fortfarande vore den jag var som fjortonåring. Men jag är inte den enda som har mognat sedan dess. Även Jenny själv har vuxit från att ha varit en skicklig musiker med genipotential, till att faktiskt tillvarata visa upp den snillrika sida hon ägt hela tiden. Hennes röst har fritt spelrum över enkla, spröda pianomelodier och den tillåts verkligen att komma till sin fulla rätt, i symbios med en lagom blygsam kör och dito orkester. Hon har mognat ifrån First Floor Power – kokongen där hon började utvecklas till en briljant konstnär.

Blazing är nitton spår som snuddar vid perfektion, alla utom tre är omarbetade och ack så mycket mer finstämda versioner av låtarna från förra fullängdaren Hardships! från 2009. Övriga är covers eller låtar från Love and youth. Det krävs inte från grunden nya kreationer, något så enkelt som att göra om ett halvdant album till ett fantastiskt album är fullt tillräckligt.

Text: Emelie Lundgren