Det kan inte vara lätt att som band ständigt jämföras med en extremt hyllad debutplatta. Detta är förstås ett fenomen som drabbat otaliga artister genom tiderna, men sällan lika hårt som det drabbat Bloc Party i samband med alla deras uppföljare till 2005 års Silent Alarm. De prövande elektroniska stegen på Intimacy sågades oförtjänt nog unisont av kritiker och fans och strax efter det lades bandet på is. När de kom tillbaka var de åter ett gitarrband med Gang of Four-komplex, men ändå är inte riktigt allt som förr: bandets gnista och ambition har känts långt mer svårfunnen än den gjort tidigare, då när den bars på bröstet i allt de gjorde. Kele Okerekes texter är inte lika uppskruvat intima och raka som på 00-talet och bandets charmerande näsa för hits verkar ha avtagit.
Tidigare den här sommaren annonserade Bloc Party ytterligare ett uppehåll på obestämd tid, endast två år efter återkomsten, och ur askan från det har EP:n The Nextwave Sessions skrapats ihop. Trots att namnet lätt får en att anta att det är en samling oproducerade inspelningar består den av fem nya låtar som faktiskt hålls ihop av en stark produktion. Soundmässigt är Bloc Party hemma, till den grad att de tyvärr varken låter utmanande eller särskilt intressanta.
Alla låtar har skrivits under det senaste årets turné – vilket har fläckat av sig. Inledande Ratchet är en uppenbar crowdpleaser för de svettiga spelningarna, där ropet “GET RATCHET” lär vara lika utlösande som ett DJ-drop. French Exit är likaså en låt i klassisk snabb Bloc Party-tappning, utan att göra något som vi inte redan vet att de kan. Balladerna Obscene och Montreal tillhör det finare som bandet gjort på senare år, men är snarare bevis på Okerekes låtskrivarförmåga än riktigt Bloc Party-material.
I avslutande Children of the Future är den kaxiga attityden från Ratchet som bortblåst. Nu gråter istället Okereke ut plattityder om att framtida generationer måste “be all that you can be” och “succeed where we fail”, något som ironiskt nog riskerar att vara några av de sista rader som Bloc Party släpper. I nuläget tvivlar jag nämligen på att de har tillräckligt mycket gnista kvar för att återförenas och på nytt få dras med den oförtjänta frågan: Kommer de då igen att låta som på Silent Alarm?