Bob Hund är alltid en fest
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Bob Hund

Popadelica, Huskvarna

Betyg: 7/10

Den småländska natten går i skånska färger när Bob Hund kastar loss. Efter omstridda albumomslag är det återigen dags att lämna påstådda PR-kupper och gå på knock. Genom alla år har det varit deras styrka, även om albumen sällan gör en besviken, är det den totala urladdningen man är som bäst på. Den psykadeliska ambivalensen som smeker våra öron, den danska B-konen som snyggt pryder scenen och det eviga manglet till ett pärlhalsband som är överallt och ingenstans. Med maskerade ögon, det självskrivna pärlshalsbandet och de svarta handskarna har Thomas Öberg attribut så tydligt förknippade med sitt alterego att han redan vunnit över oss på sin sida. Och han behåller oss i ett stadigt grepp, från början till slut.

Titelspåret Låter som miljarder fullkomligen detonerar, i jämförelse med vad som på skiva är en typisk-åka-bil-låt, blir i den lilla ladan stubinen eller tändväskan till den bomb som denna kväll förvandlas till. Tinitus i Hjärtat blir långt ifrån påklistrad och Harduingetmankandansatill? en självklar publikfavorit.

Tesen ”det var bättre förr” stämmer delvis in på Bob Hund, men kanske handlar det om att jag är svår och kräsen. I mina öron är åtminstone bandets tre första album, bandets överlägset bästa. Förgäves hoppas jag på låtar som Mer än så kan inget bli och Hörlurar. Men i ärlighetens namn förväntade jag mig dem inte heller. Med en speltid om en timme och nytt album i ryggen är det givet att nytt material ska fram, inte musik gammalt som gatan. Men det är klassiker som Nu är det revolution på gång och Tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss som fixar den riktiga festen. Allt innan och efter är som för- respektive efterfest.

Bob Hund gör precis som de vill. Tankar som Hurlängeskanikörasammagrej? korsar dock hjärnbalken. Trots att det är en snygg rockshow, kan jag inte sticka under stolen med att mellansnacken från 2009 har gjort sitt. Förvisso finns det inget annat band som kan föra in mellansnacken lika snyggt mitt i låtarna som Bob Hund, för att sedan ösa på. Harmanengångsettbobhundvetmanvadmanfår! Det är stabilt och snyggt. Men inget nytt.