Bobastian

Det är en speciell känsla att inse att man inte alltid längre skriver ur underläge. Åldermässigt alltså. Efter ett antal år av att som ganska ung försöka förstå och tyda närmast uteslutande vuxnas signaler genom musik – vilket inte minst inkluderar att ofta få försöka försvara sin brist på erfarenhet – är nästan det tydligaste tecknet på att man åldras att det inte längre… behövs (personligen är det konkurrerande tecknet är att det spelar folk födda 1994 i NHL). Åtminstone inte i samma utsträckning. För plötsligt har många av de personer man kanske inte kände men åtminstone kände till tagit sitt band utanför replokalerna och ut på klubbscenerna. Förra året handlade mycket om Westkust och Happy Hands Club här i Göteborg. Vi är från samma nittiotalsstart. Snart kan vi kalla det en våg: mangel i olika höga doser av personer vars umgängeskretsar i viss eller hög grad går att finna på Schillerska gymnasium och som minst en gång har däckat i rökrummet på Jazzhuset. 2013, dags att lägga nästa pusselbit.

Bobastian är inte okända för folk härifrån. De har spelat på Jazzen, de har hajpats av fina bloggar med lokal förankring (shout out: Ge Hit Musiken) och de har släppt singlar och nu även en EP. I veckan kom den efterlängtade Ny demokrati; fem låtar fyllda av en primär energi som flyter samman i ett avståndstagande vrål. Det låter lite som man skulle kunna tänka sig att Masshysteri hade gjort om de vuxit upp på Vasa- och Andra Långgatorna istället för i Umeå. Måhända en enkel referens när det handlar om melodisk punkpop men Bobastians musik markerar än tydligare att Göteborgs glättiga popdagar är förbi. Kvartetten kombinerar det för tiden karaktäristiska dönsoundet med samhällspolitiska, svenska texter och framstår i dagsläget som ett av stadens – Sveriges – allra råaste konstnärliga utlopp. Arg dist. Vår generation kanske fortfarande är långt från de stora besluten men det är inte vi som bör försvara oss längre. Det allra minsta man kan begära från staden är att den har ett ungt band som med stil kan adressera till alla reaktionära beslutsfattare att de suger. Och tja, det tycker jag nog att vi har nu.

Är du inte övertygad så sätt igång den sparken i mellangärdet som är videon till Samma som dom. Briljant men svårt obehagligt.

Foto: William Hedgärd/Youth Pictures

Lyssna på Ny demokrati via Spotify.