Bon Iver skapar sagolik magi
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Bon Iver

Roskildefestivalen

Betyg: 9/10

Det är förmodligen svårt att förstå hur mycket Justin Vernon och hans Bon Iver har betytt för mig sedan For Emma, Forever Ago nådde fram till mig någon gång under 2009. Eller, det är nog inte alls svårt. Detsamma gäller nog de flesta som hört den skäggige amerikanen sjunga i falsett om förlorad kärlek. På Roskilde är Arena fylld till bredden med människor; den mest folktäta spelningen hittills på scenen. Kärleken från en publik till en person, eller ett band om man föredrar att kalla det så, är svår att ta miste på när Vernon och hans medmusiker äntrar scenen till vilda jubelrop.

Det räcker med de första tonerna i gitarrintrot till Perth, sedan är jag förlorad i en annan värld. Musiken uppfyller hela mitt väsen, och jag tar vara på varje sekund. Vi får följa med på en resa genom imaginära Michicant, konkreta Minnesota och sensationella Calgary. Bandet är tight och musiken bred; den spänner över indie folk, soft rock och bär små inslag av ambient. Bon Iver knockar Roskilde  totalt, med en ödmjuk framtoning i mellansnacket och en omisskännlig musikalisk inlevelse. Handfallna står vi, och jag känner tårarna rulla längs med kinderna genom hela Holocene, fjolårets absolut vackraste låt. Allsången till Skinny Love är helt sagolik, och smälter samman publiken till en enhet. En rockigare Blood Bank och en förlösande For Emma fyller oss med kärlek, innan The Wolves (Act I and II) avslutar spelningen i ett storslaget crescendo, där hela publiken på uppmaning från Vernon sjunger med i ”what might have been lost”.

En tyngd lättar från våra hjärtan när vi lämnar Arena. Bon Iver är helt magisk.

Foto: Magnus Olsson