BØRNS – världens mest eleganta hippie

Som född ur en färgglad oas i valfri öken någonstans i USA, kanske Nevadaöknen, lyckas Garrett Borns representera den absoluta friheten som rör sig bland slätterna i landet av drömmar. Genom sin musik fångar BØRNS känslan av total lycka eller kanske ännu mer total hänförelse när han i samma anda som Nabokovs Lolita porträtterar Amerikas och människors skönhet, men utan pedofilin såklart. Med textrader som ”She’s glowing like the cherry on my cigarette” och sin sammetslena stämma urskiljer sig BØRNS som sångare med en befriande femininitet och självklara poplåtar. En frisk bris som i samma anda som Prince fortsätter att omvärdera hur manliga sångare får sjunga och bete sig.

”Jag inspireras av spontaniteten och friheten från 60- och 70-talsband, när killar började klä sig i damblusar och mormorsmönster.”

Om det var hans första EP Candy som lyfte honom från indiecoverträsket så var det debutalbumet Dopamine som ordentligt slipade ner BØRNS till hans rättmätiga glamhippesjäl. På skivan trängs hittarna Electric Love och 10,000 Emerald Pools som minst sagt togs väl emot på vårens Coachellaspelning, en festival som skräddarsydd för sångaren och hans liveband. Men för närvarande är BØRNS inte i Kansas längre utan på en Europaturné. Att han inte tas emot lika väl på en festival som Bråvalla får vi erfara några timmar efter vår intervju med amerikanen, men först har vi en trevlig pratstund där vi behandlar blommiga skjortor, låtskrivande och deppighet.

Hej! Hur mår du?

Bra, än så länge i alla fall. Jag har inte sovit så mycket, men jag känner mig mystiskt pigg. Utan koffein underligt nog. Jag har bara druckit en morotsjuice vilket förmodligen är mer näringsrikt än koffein. Morotens kraft!

Hur känns det att öppna festivalen?

Bra. Det är ny information för mig, jag visste inte riktigt att jag skulle öppna den.

Ja, eller det är du och en annan svensk artist [Daniel Adams-Ray] samtidigt.

Awesome, coolt. Slaget mellan de två banden. Mellan mig och en svensk artist. Men folk tror förmodligen att jag är dansk på grund av Ø:et va?

Förmodligen. Pratade du med danskarna om det? Vad tycker du?

Ja, jag älskar det. Jag fick reda på det för ett tag sen. Någon sa typ ”du vet att [BØRNS] betyder barn på danska va?”. Det är ändå en rätt rolig referens.

Du turnerar runt i Europa just nu, vad känner du är för skillnaden mellan att spela här och i USA?

Folk håller fortfarande på och försöker klura ut oss här. Vi har liksom turnerat mer i staterna och gjort mer radioshower där så här är vi fortfarande lite oupptäckta. Vilket jag gillar, vi spelade i Köpenhamn förra natten och det var superkul. Det var en liten klubb och alla var verkligen coola. Så jag gillar att turnera i Europa och det verkar som att alla är väldigt snälla mot oss. Men, vi är fortfarande ett mysterium.

Var får du den bästa känslan när du uppträder? När det är en liten konsert eller en stor festival som Coachella?

Jag antar att den bästa känslan infinner sig när det är en publik som verkligen njuter. Man kan alltid känna av när lyssnarna inte riktigt känns som att de befinner sig i rummet på ett sätt. När de är så närvarande att de glömmer av att de är på en konsert och kollar på musik. När musiken förflyttar dem från tid och rum. Jag gillar att man alltid kan märka av när det händer. Det är som att vi, bandet, känner av det ifrån scenen och då uppträder bättre. Men ibland är det rätt svårt att känna av hur en enorm publik svarar till musiken. Ibland tänker jag ”Har människorna längst bak verkligen lika kul som dem som står längst fram?”. Men jag försöker fortfarande att lista ut det, det är så himla slumpmässigt och beror på dagen, på solen och på luften.

Du har en väldigt speciell känsla runt dig. Musiken du gör, hur du klär dig och hur du uppträder. Var får du inspiration till detta ifrån?

Det har växt fram under tiden tror jag. Jag inspireras av spontaniteten och friheten från 60- och 70-talsband, när killar började klä sig i damblusar och mormorsmönster. När det nästan är tacky och lite goth, det är bara nice! Och något som folk verkar ha snappat upp på. Under konserter har fans börjat ge mig blommiga skjortor (pekar ner på den han har på sig i stunden), hjärtformade solglasögon och nagellack (visar sina metal-babyblå lackerade fingernaglar). Det är kul.

Din musik är väldigt… elegant. Är det något du strävar efter?

Elegans, ja absolut.

Men har du en vision när du skriver dina låtar?

Jag har absolut en vision, men det handlar alltid om att sätta ihop pusselbitar och följa sången vart den än vill gå. Ibland kan man inte kämpa emot en låt för mycket, jag tror att det är då som skrivkrampen infinner sig. Man liksom ”jag vill att det ska låta såhär och jag vill att just detta ska fungera”, men ibland fungerar det inte och då måste man låta sången få ta sig dit den vill. Vilket är något jag fortfarande håller på att klura ut. Ibland är låtarna helt planerade och jag kan se dem klart och ibland tror jag att jag vet hur jag vill ha det, men så kommer det ut totalt annorlunda sen.

Skulle du hålla med mig om att dina låtar alltid är relativt glada?

Ja, jag tror i alla fall att det alltid finns den här känslan av en må-bra-melodi. Jag gillar definitivt sådan slags musik och det känns alltid bra att skriva den. Även om själva budskapet är trånande eller ensamhet eller något sådant.

Så är du oftast en glad person?

Ja, jag är nog ofta rätt glad.

Men skulle du någon gång vilja skriva något ”mörkare”?

Jag blir verkligen uttråkad med sådant. När jag känner mig ledsen eller hjärtekrossad och försöker skriva något om det så är jag alldeles för inne i det. Jag skriver hellre någonting som får mig att må bättre än någonting som jag kan deppa över. Så det är min slags terapi.

Att skriva glada låtar?

Eller i alla fall en låt som får dig att må bättre, som hjälper dig att komma ut från grubbleriet. Jag antar att jag tenderar att försvinna ut ur ledsamhet rätt snabbt. Jag försöker att verkligen kolla på var den kommer ifrån och sedan fråga mig själv ”Vad är det som gör mig ledsen? Är det totalt mitt eget ego och bara jag som tycker synd om mig själv? Eller är det att jag borde göra mer saker för andra människor, att jag inte har skickat vykort till min mamma?”. Jag vet inte. Jag känner att om man verkligen tittar närmre på detaljerna i den ledsna känslan så kan man typ fixa det ibland. Det är vad jag alltid försöker göra i alla fall.

Dina låtar har fått dig rätt välkänd. Vad gör du för att ha kvar fötterna på jorden? Eller har du det?

Nej, jag är fantastiskt egenkär, haha. Nej, men det finns vissa saker. Att ha popularitet på internet och sociala medier är lite obehagligt för ibland är det som att allt man säger blir omgjort till någon slags meme. Allt du lägger upp, allt du gör tar folk och gör om och man bara ”Herregud, vad gör du med din fritid?”. Jag menar det är smickrande, men ibland känner jag bara att ”Wow. Det där är imponerande”. Jag försöker bara att vara tacksam för att alla gillar min musik, det är verkligen det som allt handlar om i slutändan. Jag vill bara skriva sånger som folk gillar och lyssnar på i vissa delar och vissa ögonblick i deras liv. Att folk ska kunna säga ”Jag kommer ihåg den här sången när jag gjorde det här vid den här tidpunkten”, det är allt som spelar någon roll för mig.

Känner du att det här kändisskapet innebär en viss ökad press på dig?

Ja, det finns viss press kring olika saker känner jag. Ett måste att till exempel göra mycket intervjuer och så. Men jag försöker att inte bli för stressad av det för det är bra att ha press också. Det är närande att ha en deadline och människor som säger ”imponera på mig!”.

Men tror du att det påverkar din kreativitet något?

Hm, nej. Jag vet fortfarande rätt klart, och ännu mer nu när jag har turnerat så mycket, vad jag vill och vad jag vill göra för nästa skiva. Så jag känner inte så mycket press kreativt, absolut inte. Den enda press jag känner har mer att göra med att få ut det jag har i mitt huvud under den här tiden som jag har på mig. Det är inte så mycket tid, jag har en väldigt kort deadline. Så det är enda pressen jag känner, men det är väl bara så det är antar jag. Det är knäppt, för man tänker alltid att när människor gör filmer och album så har de all tid i världen och en aldrig sinande budget. Men så är det verkligen inte.

Så vad kommer du att prata om på nästa skiva?

Ämnen är alltid ganska svåra att beskriva, de händer mest i stunden skulle jag säga. Men jag vet hur jag vill att det ska låta, jag kan bara inte riktigt artikulera vad jag vill säga vid den här tidpunkten. Vi får se…