Vasakyrkan
Boys
Umeå Open, 8/4 – 2016
Publicerad: 9 april 2016 av Rikard Berg
Nora Karlsson har sagt att hon vill att hennes artistnamn ska uttalas med tre punkter och en sned mun efteråt: “Boys… :/”. Det är raka motsatsen till den hatade och i smyg älskade SVT-serien där ett band har samma namn, fast med en celebrerande innebörd: “Boys!!! :D”. Nora Karlsson celebrerar i stället andra saker: längtan, dagdrömmar, flyktiga glimtar av kärlek och pirr i magen. Allt det speglas i hennes musik, som mynnade ut i debut-EP:n Kind of Hurt förra hösten.
På Umeå Open spelar Nora och hennes liveband (med medlemmar från Üni Foreman, Skator och hennes andra band HOLY) alla fyra låtar från Kind of Hurt och ytterligare ett gäng från en ny EP som kommer i vår. Det glimrar som en oupptäckt skatt från Sarah Records, noisepop- och tweebolaget som definierade 90-talet för oräkneligt många popbarn. Parallellerna mellan Boys och denna våg av musik är minst sagt påtagliga, men Noras förmåga för melodier ser till att karva ut en egen väg. Hon har ett enhetligt uttryck av musik där allt strävar åt samma håll: bortåt och uppåt.
Live lyfter musiken ännu mer, dels med hjälp av Noras närvaro som bara förstärker låtarnas innebörd, dels med hjälp av bandet som drar iväg det instrumentala till att bli betydligt rockigare. Allt tillåts rent musikaliskt ta större plats när det spelas, låtarna växer inifrån och ut och dras ofta ut i längre versioner. Det finns visserligen scenmässiga aspekter som kan och med tiden antagligen kommer att förbättras, små barnsjukdomar som uppstår när man spelar inför en relativt liten publik där man på hemmaplan känner stora delar av den. En ömsesidig kärlek, men inte heller utrymme för en riktig explosion. Det saknas inte nerv, men det saknas en morot till att trycka sig förbi sina gränser.
Men när en instrumental utsvävning flyter längre och längre bort ifrån låten, för att sedan på en millisekund dras tillbaka till popen, så är det bara att beundra. Det sker sömlöst, helt utan ärrbildning. Gränserna mellan noisen och popen suddas ut på ett fullt ut naturligt sätt. Precis då är det som Boys glittrar som starkast och känns som allra mest.