Brittisk electropop när den är som bäst

Fenech-Soler, Emmabodafestivalen

Betyg: 8/10

När beskedet kom om att Bag Radiers tvingats ställa in sin Emmabodaspelning var det fler än jag som rynkade pannan. Australiensisk electro i alla ära, men Fenech-Soler är fullgoda ersättare. Tyvärr uteblir den stora publiken, men det är inget som hindrar den brittiska kvartetten som gör sitt första Sverigeframträdande på Emmaboda. Ben Duffy är bandets huvudsångare och frontman, ord som han verkligen lever upp till. På skiva kan Fenech-Soler stundtals kännas som en studioprodukt, vilket Duffys scenprestation starkt motbevisar. Bandet går på till introsamplingen på Battlefields, och när låten drar igång slungas vi direkt in i Fenech-Solers vilda liveshow.

Trots att publiksiffran knappast överstiger hundra är röjer alla i bandet som besatta. LA Love och Demons rivs av med en energi som är slående stark, och bandet är ännu tyngre live än på skiva. Ben Duffy gör danssteg som får honom att kännas mer som yrkesdansare än musiker. Den musikaliska biten går inte heller av för hackor, alla i bandet verkar kunna spela alla instrument på scen och en golvpuka prydd med två koklockor bidrar ytterligare till scenframträdandet, i synnerhet när Ben Duffy är i farten med trumpinnarna. Han sjunger dessutom helt fantastiskt, från att ha dansat runt som en galning går han upp i en klanderfri falsett på Lies, och det är svårt att inte imponeras av denna man. I mitten av spelningen blir det något repetitivt, men när Fenech-Soler avslutar med energiska Stop And Stare undrar man hur galet detta kunde blivit med mer folk i publiken.

Foto: Magnus Olsson