Brolin

I flera veckors tid har de funnits i min närvaro. På sin första vecka för omvärlden nådde första och hittills enda singeln NYC smått fantastiska 7000 visningar. Kanske inte märkvärdigt när många artister passerar hundratusentals visningar bara sådär. Men det här är det första vi hör från ett band som vid den tidpunkten kunde räkna sina fans på sin facebook-sida. Numera uppgår det till 382, ingen gigantisk skara, men förhoppningsvis når den här sköra rösten fler brustna hjärtan. Men det känns irrelevant att stirra sig blind på siffror när Brolin tonsätter sömnlösa nätter.

Trendkänsliga Annie Mac har redan plockat upp NYC och det är egentligen bara en tidsfråga innan hipsterkids söder om söder gråter ikapp till dessa ljuva toner. Det harmoniska beatet, den sorgsna rösten och den hopplösa videon glimrar i storstädernas bakvatten. Själv beskriver London-baserade Brolin enligt följande:

”I am a bedroom producer, self-taught, self-analysing, into beats, space and melody,”

Och visst stämmer det överens med de ljudbilder som spelas upp. Men möjligtvis är det Guardians Michael Cragg som beskriver det här nätfenomenet allra bäst.

”He’s a bedroom producer who doesn’t play live or give interviews. Is Brolin the new Burial?”