Live
Brothertiger bjuder upp till dans
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65
Publicerad: 7 april 2012 av Magnus Olsson
Brothertiger
Debaser Slussen, Stockholm
Betyg: 7/10
På förhand skulle jag enkelt kunna placera Brothertiger i chillwave-facket, men precis som så många andra vill han inte befatta sig med genren. Det handlar egentligen inte om någon avsky och det finns ingen underliggande faktor, men han anser sig skapa något annat. Helst av allt vill John Jagos som han egentligen heter inte befatta sig med genrer överhuvudtaget. ”This is my name, and this is my music” säger han när vi möts på en fest dagen innan hans första Sverigespelning. Och han är inte ensam om detta, Chad Valley som under fjolåret rosade 2011 är av samma åsikt. Och det finns en förståelse för att artisterna inte vill placera sig i något specifikt fack, å andra sidan är det nästintill omöjligt för kritiker att analysera och jämföra utan att dra paralleller till just artister och genrer.
Och kanske var det tur att den där diskussionen trots allt uppkom för när jag står på ett halvfullt Debaser Slussen är det inte Youth Lagoons bakgård jag har i huvudet. Chillwave i sig är oerhört svår definierat, men i livesammanhang är Brothertiger något helt annat. På debutskivan Golden Years och hans EP Ponit Of View ser vi spår av modern dans, och det är precis vad det handlar om. Ohio-bördige Jagos vill flytta fram positionerna för morgondagens dansmusik. På många håll och kanter lyckas han. En anstormning av tropiska dansnummer når våra trumhinnor, utan att för den delen likt Washed Out låta vågorna slå mot strandkanten. Det är både rakare och mer dansant än vad jag på förhand kunnat föreställa mig, men det finns inga brister i kvaliteten.
Och det är först vid Lovers som en något ouppvärmd publik visar några livstecken; entusiastiska leenden och ett publikhav som gungar framåt. Personligen föredrar jag svävande titelspåret Golden Years mot slutet. Sången är inte felfri;, en kombination av dåligt ljud och nervositet framhävs mellan varven. Men det här är så mycket mer än att trycka på play. En fantastisk känsla – rakt igenom. Och förhoppningsvis något större på gång.