Festivalreportage

by:larm – sju spelningar som lämnade avtyck

Publicerad: 7 mars 2019 av Johanna Eliasson
Foto: by:larm / Alier Ajak Wuoi, Martine Lund, Michael Schult Ulriksen, Stian Werme, Endre Lohne, Tonje Burstuen

När man går längs Oslos gator under by:larm är det inte svårt att förstå varför festivalen har fått sitt namn. Stadens spelningslokaler är fullbokade med nya spelningar varannan halvtimma, och ljudläckagen från källare, klubbar och ombyggda industrilokaler låter ingen missa vad det är som försigår. “Vad många människor det är som har passerat här på gatan i dag” överhör jag en säkerhetsvakt fundersamt säga till en annan, medan jäktade industrimänniskor, musiker och rusiga festivalbesökare myllrar förbi på väg till nästa spelning i den köldfrusna natten.

By:larm äger rum i slutet av vintern och är en kombinerad konferens och showcasefestival. Här samlas nordens musikindustri för att dela erfarenheter, diskutera framtiden och utforska ny musik. Festivalbokningarna spänner över otaliga genrer och är av skiftande storlek – relativt etablerade akter såsom Deportees eller Little Jinder (väl etablerade för oss i Sverige i alla fall) spelar jämsides mindre bokningar så som Tacobitch eller Pen Gutt som knappt har hunnit släppa musik officiellt men ändå var på allas läppar.

Det ligger något hoppfullt i luften, förhoppningar om nya upptäckter och möjliga genombrott. Fina detaljer som när en anställd vid by:larm friar till sin partner via festivalappen (och får ett ja!) hjälper till. I flödet av lovande spelningar är det svårt att inte konstant lida av FOMO,  men lägstanivån är såpass hög att man nästan kan gå in i vilken spelningslokal som helst och komma därifrån med en artist att direkt lägga till i sina spellistor. Vi har sammanfattat några av de spelningar som lämande störst avtryck under Oslo-helgen.

  • Pom Poko (NO)

    När Pom Poko tar plats på scen står det direkt klart att de inte kan göras rättvisa inspelade och hållas infångade i en ljudfil. Med det purfärska debutalbumet Birthday i ryggen bryter de ut i en explosition av distande gitarrer och eufori. När Ragnhild Jamtveit med stadig stämma spänner ögonen i publiken eller dansar i extas medan bandet i symbios rasar fram fångar Pom Poko något ofördärvat ungdomligt i att ha hela livet framför sig och att kunna ta sig varhelst man vill. Ragnhild sjunger i My Blood att ”nothing is against me”, och den rungande responsen från publiken varslar om att det stämmer helt. Med en hastighet på hundratals kilometer i timman står de för en av de snabbast passerade halvtimmarna på hela festivalen.

    Puce Mary (DK)

    Puce Mary spelar på Kafé Hærverk, ett mörkt litet utrymme med tegelstensväggar. Det klär hennes indutriella noise perfekt där hon styr stämningen i rummet med järnhand. Posh Isolation-signade Frederikke Hoffmeier bygger upp ljudlandskap från små skrapande ljud och hjärtslagsbeats till enorma texturerade volymmassor som om vore ljudupptagningar från undergången. Hon låter inte ljudkällorna stanna vid dj-bordet utan tar till mikrofonen för att addera röstlager medan hon blänger på publiken som om hon beskyller dem för att ha smugit in på hennes territorium. Puce Mary lyfter huvudet mot skyarna och lyssnarna står blickstilla i förundran. Det är lika många gånger man inte kan slita ögonen från Fredrikke som de gånger ljuden manar en att stänga ögonen för att helt mota bort känslan tid och rum.

  • slowthai (GB)

    Rapparen slowthai har tagit sig över havet från Storbritannien. Han drar fram bangers som Piece of Mind och Doorman, och visar på mångfalden han redan har jobbat upp i sin diskografi. Det är snabbt, det är hårt, det är moshpit på moshpit. Men det finns en underton av något annat, något rättframt och ärligt. I en intervju får han frågan varför han brukar ta av sig kläderna på scen, med svaret; ”det är då jag är som mest sårbar […] det visar på maskulinitetens svaghet. Det är då jag är som mest mig själv.” Och det känns.

    girl in red (NO) 

    Om man har lyssnat in sig på den sovrumpop Marie Ulven har släppt hittills kan man tro att en spelning med girl in red skulle kunna bli en relativt stillsam tillställning. Men icke – hon hoppar in på scenen med prideflaggan i topp och med en dånande energi som får rummet på Blå att koka. Med en formula understruken av strobelights och stagedives omformar hon sin värkande pop till något mer fysiskt slagkraftigt. Med vad som känns som en tvingande nödvändighet ger hon en kärleksförklaring till romans, självkännedom och att hitta sin egen väg framåt. Ulven tilldelades under festivalen priset och stipendiet Årets Stjärnskott – bara en indikation på vilken kraft hon är att räkna med.

  • Bendik Giske (NO/DK)

    Det låter kanske inte som mycket när man hör att performancekonstnären och artisten Bendik Giske endast avänder sig av sin saxofon på scen. Inga pedaler, inga loopningar, inget extra. Men med en mikrofon på saxens mynning, en på instrumentets knappar och en på Bendiks stämband skapar och skiftar han mellan stundtals frenetiska, stundtals filmiska och för det mesta totalt trollbindande stämningar. Saxofonen skriker nästintill djuriskt, knapparna fungerar som eggande perkussion och taktbyten försätter publiken i förlösande jubel. Bendiks förstärkta andning skapar en sällsam intimitet. Med enkla medel skapar han något helt enormt, en stund fylld av så många undertoner, och lämnar lyssnaren upprymd och lika urblåst som saxofonen.

    Lil Halima (NO)

    Lillian Halimas röst känns som en vän som omfamnar en i tröst. Någon man kan besöka när saker inte har gått riktigt som man tänkt sig för att få sig en välbehövlig dos trygghet. Hon är lätt melankolisk, men säker på sin sak. Lil Halimas urbana sound gör det svårt att tänka sig att hon fram till nyligen har haft sitt tillhåll i Bardu i norra Norge, en kommun med dryga 3000 invånare. Med låtar som Take Me to Your Planet, Would U och Jasmin skapar hon musik som är svår att värja sig från, speciellt i kombination med hennes pondus på scen som skapar en nästan andaktsfull stämning.

  • Ora the Molecule (NO/ES)

    Ora the Molecule skapar egna premisser för sin pop. Det globala musikkollektivet tar in vitt spridda influenser och i spänningen mellan bas/perkussion och sångaren Noras röst skapas en energi som känns hämtad från någon slags urkraft. Live känns både Sugar och Samurai mindre elektroniskt skimrande och mer atmosfäriska än i inspelad form. När de sjunger om vardagens intryckskaos och hur livet generellt kan kännas lite överväldigande är det övertygande nog för att man i alla fall någon gång under spelningen funderar på om man också borde ta sitt pick och pack för att flytta upp i de andalusiska bergen, där bandet har sitt tillhåll.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 3050 [name] => bendik giske [slug] => bendik-giske [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 3051 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 1 [filter] => raw ) [1] => WP_Term Object ( [term_id] => 1712 [name] => by:Larm [slug] => bylarm [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 1713 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 28 [filter] => raw ) [2] => WP_Term Object ( [term_id] => 3049 [name] => girl in red [slug] => girl-in-red [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 3050 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 2 [filter] => raw ) [3] => WP_Term Object ( [term_id] => 3051 [name] => Lil Halima [slug] => lil-halima [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 3052 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 1 [filter] => raw ) [4] => WP_Term Object ( [term_id] => 3052 [name] => Ora The Molecule [slug] => ora-the-molecule [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 3053 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 1 [filter] => raw ) [5] => WP_Term Object ( [term_id] => 3044 [name] => Pom Poko [slug] => pom-poko [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 3045 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 2 [filter] => raw ) [6] => WP_Term Object ( [term_id] => 3047 [name] => Puce Mary [slug] => puce-mary [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 3048 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 1 [filter] => raw ) [7] => WP_Term Object ( [term_id] => 3048 [name] => Slowthai [slug] => slowthai [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 3049 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 2 [filter] => raw ) )