Orange
Cardi B
Roskilde, 3/7 – 2019
Publicerad: 4 juli 2019 av
Malcolm Jeppsson
“Are you ready to party with Cardi?” ropas det från scenen, prick 23:15, innan rap-giganten från New York kliver på. Ready to party var vi definitivt, men hon var det nog inte. Cardi B hade alla förutsättningar för att leverera en sjukt bra show: Danmarks största scen, en imponerande ljusshow (inklusive pyroteknik), helt okej ljud, och en stor publik som i alla fall var lagom hajpad. Men hon sumpade det. Big time.
De första minuterna av konserten är lovande. Cardi vet exakt vad hon ska uttrycka, var på scen hon ska vara, och hur hon ska leverera texten. Uniformt klädda dansare plus en DJ/hypeman som gör sitt allra bästa för att pumpa upp stämningen ger ett ytterligare tungt och proffsigt intryck. Men det tar inte lång tid förrän det faller, och hon verkar inse det själv.
Mikrofonteknik är något som Cardi B tydligen inte är särskilt intresserad av att skaffa sig. Volymen på hennes röst är stundtals alldeles för stark, stundtals så låg att det inte går att urskilja orden från varandra. Hon försöker kompensera med att höja sitt tonläge, men det gör bara saken värre, och får allt att låta skrikigt, framtvingat och ihåligt.
Kontakten med publiken är usel, och det märks på folkmassan runt omkring mig att det är en besvikelse. Cardi kommenterar det vid upprepade tillfällen- “Can we turn this shit up again?” ropar hon och hennes DJ fram och tillbaks till varandra, till synes ovetande om att det bara gör att publiken känner sig ännu mindre uppskattade.
En annan sak som är irriterande är att Cardi nästan inte spelar några hela låtar över huvud taget. På de låtar där hon är featured kör hon helt enkelt sin vers, bränner av några air horns, och sen är det en ny låt som gäller. Dessutom stänger DJ:n av ljudet för att låta publiken rappa med alldeles för ofta. Den knappt 40 minuter långa konserten är som att se en trailer.
Det går att se fenomenet Cardi B som något politiskt, en kvinnlig rappare som spelar på männens villkor i en väldigt misogyn musikvärld, men det känns något forcerat. Det märks också att Cardi inte har den bilden av sig själv eller den målställningen med sin musik. Det blir nästan kontraproduktivt och synd att att andra geniala kvinnliga rappare med betydligt viktigare saker att säga (jag tänker för tillfället på cupcakKe, som också spelar på Roskilde, på en betydligt mindre scen klockan 12 på dagen) får stå i skymundan för dessa gigantiska dragplåster vars budskap egentligen inte är ett dugg bättre än sina manliga kollegors.
Jag gick inte till orangea scenen i går med höga förväntningar. Jag hoppades på en kul stämning och ösig musik. Inte de ens de förväntningarna uppfylldes. Hiphopen är död, länge leve hiphopen.