Cardigans når stundtals skyhöga höjder
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

The Cardigans, Hultsfredsfestivalen

Betyg: 8/10

Det kan diskuteras om Gran Turismo verkligen är The Cardigans bästa och mest inflytelserika album, även om det är det absolut bästsäljande. Konceptet att spela ett album i sin helhet live kan också diskuteras. Det har både sina fördelar och nackdelar. Att publiken känner till den exakta spelordningen och därmed också i princip varje låt är självklart ett plus, men samtidigt har bandet ingen möjlighet att välja bort de mindre intressanta låtar som de flesta album faktiskt innehåller.

Ett band som emellertid lyckas med företaget är nyligen återförenade The Cardigans när de intar Green Stage på fredagskvällen. Bandet har inte (borträknat genrepet under kodnamnet Van Hagar på Mejeriet i Lund) stått på en svensk scen sedan 2006, och publikuppslutningen vittnar om att eftergfrågan efter bandet är stor. Med Moto Boy som leadgitarrist inleder de med den omåttligt tunga Paralyzed, innan Erase/Rewind höjer temperaturen med ett antal hundra grader.

De låtar som faktiskt sticker ut under setet är förutom självklara My Favourite Game – spelningens höjdpunkt och en odiskutabel pop-pärla i svensk musikhistoria – den vackra Junk of the Hearts och svängiga Hanging Around. Det märks dock att det var sex år sedan The Cardigans spelade live tillsammans. Stundtals är bandmedlemmarna otighta, Nina Persson (som egentligen inte behöver säga något för att hyllas som frontkvinna) är sparsam med mellansnacket och bristen på engagemang lyser ibland igenom fasaden. Men, det är faktiskt The Cardigans som står framför oss på Hultsfredsfestivalens största scen. Låtarna talar helt för sig själva, och encoren med You’re The Storm (som sänder rysningar längs ryggraden) och I Need Some Fine Wine är fullkomligt oslagbar.

Foto: Magnus Olsson