Chairlift, Something
Betyg: 5/10
Bästa Spår: Ghost Tonight
Fyra år har flugit förbi sedan fullängds-debuten. Sedan Colorado-bandet (numera Colorado-duon) förlorade oskulden och charmade både radiokanalerna och alla dess motsatser med Bruises. Mycket har hänt sedan dess. Man har blivit av med en medlem på vägen. Skaffat sig en kultiverad aura och lyssnat en hel del på 80-talets glada dagar. Någonting som man inte hymlar med när uppföljaren Something slängs upp på bordet.
Man får också känslan av att dem anammat Kents plötsliga fallenhet för euro-disco och på allvar trott att den var bra. Hela plattan är ytterst märklig. Att vara märklig skulle annars kunna vara någonting positivt. En säregenhet, ett hopp om vidgad förståelse för den musikaliska processen. Någonting att sträva efter. Men inte här. Inte när man emellanåt går ifrån de pop-kulturella influenserna som sannerligen är förlösande bra för att istället erstätta de med 01.30-beats direkt ifrån bruksorternas diskotek.
Ghost Tonight representerar just den pop man vill att Chairlift ska representera. Tyvärr lyser den många gånger med sin frånvaro. En frånvaro som istället fylls av halvhjärtade försök till kreativa nymodigheter med inspiration från det som är gammalt. Inte gammalt som i gammalt, utan mer gammalt som i en upprepad likriktning.
Something är på många sätt svår att ta sig igenom. Sömnig på flera ställen. Rent av dålig på andra ställen. Men också med glimtar som faktiskt gör att man gärna lyssnar vidare en stund till. Trots dessa ljusglimtar står man ändå där till slut med en undran om inte tiden gjort sitt i fallet Chairlift. Vad hände egentligen under dessa fyra år? Det är en lång tid. En alldeles för lång tid för att avhopp, bildande litteratur och 80-tals-disco ska vara anledningen. Jag har egentligen glömt de saker jag ville säga om skivan. Guilty As Charged. Kontrasterna. Djupet. Lekfullheten. Det enda jag lämnas kvar med är en undran om vad dem ägnat sin tid åt under dessa fyra år.