Chance the Rapper
Hovefestivalen, 2/7 – 2014

Chance the Rapper är en av de löjligaste rapparna jag vet. Och jag älskar honom för det. Snarare än att rappa om hur många gånger han fått sin kuk avsugen handlar hans texter oftast om hur mycket han älskar dig, sig, mig och typ alla andra. När han under sin spelning på Hovefestivalen nästan barnsligt glad ropar ”this is the best concert I’ve ever been to” och en dryg halvtimme senare följer det med ”this is a really good show” är det inte ett kaxigt statement på hans showmanship. Kontentan är snarare bara ”vad kul vi har.”

Därmed inte sagt att Chance the Rapper saknar showmanship; på scenen med honom sitter ett jazzband som sätter guldkant på varje beat och sång. Själv studsar han runt som ett fyrverkeri och skriker gång på gång hur mycket han älskar oss. Vid ett tillfälle går han så långt att peka på varje enskild person i de fyra första raderna medan han skanderar ”I love you”. Han får samma svar tillbaka, och om inte låten tagit slut är jag övertygad om att han fortsatt i all oändlighet. Sån är Chance.

Publikfavoriterna Pusha Man och Cocoa Butter Kisses blir med livebandet i ryggen bättre än någonsin och Chance behöver mest bara springa runt och skrika och vara glad för att saker och ting ska gå ihop. Han kallar showen ”The Social Experiment” och ber oss vid upprepade tillfällen att stå tätare och sjunga med i varje textrad. Kanske behöver han försöka lite för hårt innan publiken går igång – och det är smärtsamt att behöva se honom arbeta i motvind inför en så liten skara – men till sist fattar de galoppen. Från och med då är det sprudlande glädje genom varje låt och när publiken stämmer upp i ett ”we love you Chance” kan han inte låta bli att spricka upp i ett enormt leende.

Men den diabetesinducerade sockrigheten han slänger sig med får ett abrupt slut när hemstaden Chicago kommer på tal. För i Chicago finns det få som kan placera Norge på en karta. I Chicago är det  få som får chansen att resa utanför Chicagos gränser. Det är också ett privilegium att vara så hatfri att man kan säga ”I love you” till en främling. I Chicago är det enklare att hitta en pistol än en parkeringsplats. Till en början fnissar publiken men tystnar snabbt när de inser att symptomen är mörkare än så.

Chance the Rappers bakgrund utgör en viktig kontrast till den kärlekshungriga soulrappare han blivit. Han har sett tillräckligt många vänner dö i gängkrig för en livstid. Nu vill han ge kärlek, få kärlek och inspirera till kärlek. Sett till den här spelningen så verkar det gå ganska bra.