CHVRCHES
Every Open Eye

29 september, 2015
Recension av Hugo Gerlach
6

Med singlar som The Mother We Share och Recover var CHVRCHES ett namn på mångas läppar långt innan debutalbumet ens var påtänkt. Bandet lyckades med The Bones of What You Believe nå upp till de högt ställda förväntningarna med ett gediget låtmaterial och en tydlig riktning. Drygt två år senare så har förutsättningarna några likheter: förstasingeln Leave a Trace var precis sådär knockout-bra som vi hoppats (med en nästan ännu starkare remix) och det kändes som väldigt lite skulle kunna gå fel.

Så är det också som helhet: CHVRCHES gör egentligen inga överdrivna felsteg albumet igenom, men de lyckas heller inte upprepa den spralliga spelglädjen som dominerade debuten. Andrasingeln Clearest Blue, som med sitt pulserande synthbeat och byggande verser låter väldigt bra på papper, men när låten väl ska rycka tag i dig halvvägs in går luften ur på tok för snabbt. Intensiteten saknas, och har ersatts med slingor som blir tröttsamma redan efter ett par sekunder. Det blir aldrig mer än en besviken suck följt av en axelryckning.

Följande High Enough to Carry You Over är en något av en repris på Under the Tide från debuten: det är Martin istället för Lauren som står för sången, något som skulle kunna ge bandet en känsla av ytterligare djup. Under the Tide fungerade för att det sällan var Martins sång som stod i fokus utan istället var det ett av albumets reverbdränkta, med en dansgolvsanpassad struktur. Bandet skrev låten med sina egna styrkor och svagheter i åtanke, men nu verkar alla sådana tankar vara som bortsprugna. High Enough to Carry You Over innehåller nu istället nära fyra plågsamma minuter där Martin låter sin sång pendla mellan att låta som den skygga killen i valfritt 90-talspojkband, och någon form av kissnödig R&B-stjärna som helt uppenbart betalade studion för att ge ut låten. Han har inte rösten som krävs för att bära upp ett spår en av den här typen. Lauren är den med bandets riktiga röst, vilket gör spåret än mer obegripligt.

Make Them Gold och Empty Threat är två alternativ som hade kunnat skrivas om för passa Martin mer, även om det visserligen hade varit bättre varit att skrota båda två. Den tidigare saknar både identitet och ambition i samtliga element: tempot och Laurens pricksäkra stämma gör att den är lätt att ta till sig, men texten är tröttsam och det hela känns på tok för enkelt. På ett plan funkar det men det är också lika frustrerande som det är en besvikelse att bandet inte anser sig behöva en utmaning längre.

Det finns många bra ögonblick, vissa av dem fantastiska, på Every Open Eye: de tre första spåren fångar den fräcka och kaxiga attityd som gjorde att vi brydde oss om bandet för första början, samtidigt som de aldrig blir förutsägbara eller för inställsamma. Det är också här bandets skottska rötter får skina igenom som mest, dels att Lauren här inte döljer sin dialekt på samma vis, men också för att refrängen påminner om de bombastiska klimax landsmännen i Frightened Rabbit tenderar att skriva. För mycket på skivan är dock kanske inte dåligt men bara så fruktansvärt väntat och tråkigt, där det sällan finns någon god anledning till inte lyssna på inspirationskällorna från debuten.

Skivbolag: Universal

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 554 [name] => CHVRCHES [slug] => chvrches [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 555 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 39 [filter] => raw ) )