Trädgårdsföreningen
Cigarettes After Sex
Garden, 6/6 – 2018
Publicerad: 7 juni 2018 av
Freja Wehrling
Solen gassar på den enkla, svarta scenen där de överklädda medlemmarna i Cigarettes After Sex står. Ena hälften av publiken sitter ner medan andra hälften förväntansfullt står framför scenen som för att lättare kunna svaja med i gruppens loja musik. På grund av just dennas karaktär och den smått oklara stämningen som ligger över festivalområdet på Garden är inte förväntningarna mycket högre än att få ett chill soundtrack att småstarta igång eftermiddagen till. Det visar sig redan efter några minuter att detta är alldeles för höga krav.
I stället för att ta tillvara på den lilla publik som är riktigt pepp låter Greg Gonzalez söva ner även denna under setet, tills alla befinner sig framför scenen i någon slags dvala. I en intervju har frontmannen berättat att fans sagt att hans musik hjälpt dem mot deras sömnlöshet och att detta är den största komplimangen han hade kunnat få. Med denna informationen i bakhuvudet kan en ställa sig undrande till det faktum att bandet över huvud taget bokas på festivalspelningar. Både bandnamnet och fansens reaktion till musiken gör det tydligt att dessa melodier hör hemma i sovrummet och det är något som även gruppen själva övertygar om under konserten. Fördelarna med detta (de intetsägande men mysiga gitarrslingor och text som inte kräver någon slags analysförmåga) uteblir dock. Det sköna soundtracket till festivalens start försvinner totalt under setet tack vare basen som bokstavligen dundrar ut från scenen. Varje baston dränker ner ljudbilden i dist och muller och gör om sovrumsindien till något som faktiskt kan likna oljud. Ljudtrassel är såklart något som kan drabba alla, men att det fortsätter genomgående under hela konserten påvisar nästan på någon slags nonchalans som även speglas av bandet självt.
-
De gör inte mycket för att vinna över den, till en början, lättflörtade publiken. Mellansnacket är obefintligt och orsaken till detta är oförståelig. Ifall bandet vill spela svåra är slaget förlorat redan där. De är ett gäng medelålders män med ett av musikhistoriens värsta bandnamn som gör mjuka indiehits. Det är sin musik de kan luta sig mot – inte någon slags rockstjärna-persona. Denna självbild verkar dock vara något som Gonzalez idoliserar. I en annan intervju uttalar han sig nämligen om att han både kan se och strävar efter att Cigarettes After Sex ska bli enorma. Vari denna längtan befinner sig väl på scen kan diskuteras. Ifall det finns någon spelglädje hos bandet gömmer den sig långt bakom medlemmarnas pilotglasögon och väl utom synhåll för oss framför scenen.
Vad som får spelningen att gå sin gilla gång med någon publik kvar alls är bandets repertoar som, även om den inte görs till rätta här, i alla fall är förknippad med fina minnen hos många. Sunsetz, Apocalypse och Nothing’s Gonna Hurt You Baby är låtar som välkomnar även om de som spelar dem inte gör det, men det är allt. Utan någon slags scennärvaro och med en ljudbild som snarare hör hemma på en garagespelning är det avskräckande långt kvar tills att Cigarettes After Sex når sin fulla potential.